Minas stuga

Minas stuga

måndag 7 oktober 2013



ROBINSON CRUSOE OCH FISKELYCKA


Jag var inte särskilt gammal när min pappa läste boken om Robinson Crusoe för mig och väckte min, sedan dess väldigt livliga, fantasi till liv.

Jag älskade att höra om Robinsons finurlighet och om hans hopp, jag föreställde mig hur han varje dag fick kämpa för att finna lä för vinden och skydd för regnet och jag tänkte mig in i hur gott fisken som han äntligen lyckats harpunera måste smaka. Kampen som ger resultat ger en underbar känsla av tillfredsställelse!

Jag läste så småningom om Robinson för mina söner men det var den äldste av dem som verkade uppleva samma fascination som jag gjort en gång.

Han gav sin far i uppdrag att tillverka pilbågar och spjut och sedan gav vi oss ut i skogen på jakt efter mat. Han begrep så småningom att vi faktiskt inte kunde skjuta ett vildsvin eller ett får utan att vi fick koncentrera oss på svamp och bär och så småningom fisk.

Vi har tillbringat hundratals, ja säkert tusentals, timmar i svampskogen och kommit hem med.....väldigt lite! Enstaka exemplar av champinjoner och röksvampar, lite bläcksvamp och nejlikebroskskivling och ett fåtal kantareller. Vi har liksom inte haft den rätta turen även om vi verkligen haft den rätta viljan!

Likadant har det faktiskt varit när det gällt fiskelyckan. Vi har införskaffat fiskelådor med allehanda drag och krokar, fiskespö, håvar och fiskehattar. Vi har hyrt stugor vid fiskevatten, lånat båtar och suttit på bryggor. Och vi har faktiskt fått ett försvarligt antal abborrar genom åren som vi stekt i smör och sedan ätit med fingrarna - ljuvligt gott!

Med tanke på hur mycket tid som tillbringats i skogen eller vid fiskevatten har skörden varit ganska mager men glädjen som sprudlat i sönernas kroppar varje gång vi lyckats har varit värt alla timmarna många gånger om!

Och jag tänker på hur stort sveket mot vår unga generation är när de aldrig får en chans att åstadkomma något som är på riktigt! Att de inte får chansen att klara sig själv utan blir beroende av att andra ska ta hand om dem. Vad händer med deras upptäckarglädje och vilja att försöka när de hela tiden motas i dörren. När man inte räknar med dem och inte uppmuntrar deras fantasi att hitta vägar till försörjning.

Alla behöver något att känna stolthet över och att klara sig själv är fundamentalt - vare sig man sitter på en öde ö eller lever här bland andra...........släpp fram våra unga!


Ni ska få ta del av ett recept på en soppa som jag gjort många gånger av den svamp vi hittade blandat med "köpesvamp". Denna innehåller rödvin och örter och den mår bra av att stå och dra ett par timmar innan servering.

Svampsoppa med örter och rödvin för 4-6 personer.

3 msk kallpressad rapsolja (jag använder Gunnarshögs eller Lensgaards)
2 hackade gula lökar
500 gr svamp. Blandsvamp, champinjoner eller vad ni hittar
8 dl mustig grönsakbuljong (den ekologiska är jättebra!)
2 dl rödvin
4 msk tomatpuré
1 dl örtkryddor, frysta eller färska
Rikligt med hackad persilja
2 lagerblad

Rensa och skär svampen i bitar. Fräs löken mjuk i oljan och tillsätt svampen. Stek tills svampen är mjuk och tillsätt sedan buljong, rödvin, tomatpuré, örter, persilja och lagerblad. Låt koka så smått i ca 30 minuter och tag sedan ur lagerbladen.

Jag låter soppan vila ett par timmar eller över natten om man vill och sedan serverar jag med en klick turkisk yoghurt och mitt hemlagade knäckebröd.

Knäckebröd i liten långpanna

1 dl sesamfrön
1 dl solrosfrön
½ dl krossade linfrön
2 dl vetemjöl
2 dl kallt vatten
2 msk olja
flingsalt

Sätt ugnen på 150 grader

Blanda alla torra ingredienser i en bunke och tillsätt sedan vatten och olja. Rör till en klumpfri och lös smet.
Lägg ett bakplåtspapper i en liten långpanna (30x40 cm) och bred ut smeten i långpannan.
Strö över 1 - 1½ tsk flingsalt
Grädda mitt i ugnen ca 25 minuter. Ta ut långpannan och skär knäckebrödet i så stora bitar du vill ha. Grädda ytterligare 30 minuter (eller tills knäckebrödet fått det färg du vill att det ska ha.

Låt svalna på galler och njut!











Inga kommentarer:

Skicka en kommentar