30 DAGAR HAR NOVEMBER.......


November är en lång och ganska tråkig månad som mest känns som en transportsträcka fram till julmånaden december. Mörkare kvällar och de senaste dagarna ett envist regn som hindrar den tappraste från att gå ut!

Men regn rinner i alla fall undan - snön som tog ett järngrepp om oss i december i fjol fick man bära bort! Om och om igen....

I den lilla byn där vi bor har man en tradition: första advent tänder vi julbjörken. Att det blev just en björk och inte en gran beror på att det står en väldigt vacker björk vid skolbarnens busshållplats och när vi tänder ljusen i trädet lyser det upp den annars lite mörka platsen. Skönt för barnen att slippa mörkret i den tidiga morgonen och fint för oss andra som passerar dagligen.

Klockan sex var det samling vid grill och glöggpanna och vi lät oss väl smaka i decembermörkret. Korv är godast utomhus och absolut godast en kall kväll i december!

Vi stod där och minglade under björken i en timme eller två - gamla och unga, hundar och katter och sedan gick alla hem till sig för att njuta av lördagskvällen. Vår by ligger ganska fritt på den skånska slätten och när vinden friskade i framåt natten knakade det i de gamla väggarna och tjöt i skorstenen.

Utsikten från sovrumsfönstret var overklig när jag såg ut morgonen därpå! Under natten hade det fallit säkert 40 cm snö och det snöade fortfarande. Inte uppifrån utan från sidan, som det gärna gör här hos oss...

För att komma ut på morgonpromenaden med den ganska kortbenta hunden, som nu i stort sett stod med benen i kors, var det bara att skotta. Jag drog på mig en tjock tröja och tryckte upp ytterdörren. Att skotta sig ut till vägen tog en halv timme och jag var varm och irriterad när min lillebror glatt knackade på fönstret och vinkade! Han hade sovit en skön sömn i gästrummet och hade inte en tanke på att greppa en snöskyffel...han kom på bättre tankar så småningom.

Promenaden med hunden var ett äventyr. Han försvann mer än en gång i snödjupet och såg allt olyckligare ut tills han äntligen fick komma in och tina i köksvärmen.

Den dagen skottade vi i timmar! Vi och våra närmaste grannar försökte göra vägen framkomlig - det är en enskild väg som inte  är föremål för någon kommunal insats. Bäst som vi halkade runt med skyfflarna kom en bil långsamt körande i snöyran. Bakom ratten satt den äldre damen i huset mitt emot och bredvid kurade hennes buttre man. Jag och grannen såg på varandra. Ute i detta oväder?

Att köra in på deras uppfart var inte att tänka på så de stannade bilen och ut steg den gamla damen. Hennes man rullade ner bilrutan och fräste "skyffeln står i förrådet, använd den nya som jag var tvungen att lägga pengar på i fjol".

Jag såg på min sambo som skottade för glatta livet och han bara skakade på huvudet men kom i alla fall till undsättning. Vi hjälptes åt att skotta undan så att den sure gubbens snälla fru skulle kunna komma fram till förrådet. Hon frös i sina små skor och tunna strumpor när hon berättade att de varit på julbord kvällen innan och sovit över. "Ingen kunde väl ana detta!?"

Vi skottade och föste, borstade och bar och mitt i denna febrila aktivitet öppnar gubben bildörren, kliver ut på vägen och ryter till sin fru: " Jamen för faen! Sno Dig nu så jag kan få komma in!"

Jag blev helt mållös. I tio sekunder. Sedan lyfte jag skyffeln och kände hur skönt det hade varit att helt enkelt bara fälla honom rakt ner i en snödriva och låta honom ligga där. Jag gjorde det inte. Istället klev jag fram till honom och sa lugnt men bestämt att nu fick det räcka. Hans stackars fru gjorde minsann så gott hon kunde och det var faktiskt inte bara han som var gammal! Nu fick vi hjälpas åt istället för att hacka på varandra!

Han blev tyst och satte sig i bilen igen och sedan dess är han vänligheten själv när han ser mig. Förhoppningsvis skäms han. Jag går över vägen ibland och knackar på för att be dem smaka på något jag bakat och han tackar alltid översvallande. Dessa äppelmuffins var "absolut de godaste han ätit!"

Hans söta lilla fru har i gengäld tagit med mig till bykyrkan de torsdagskvällar under hösten då man kan njuta av musik framförd av diverse körer och solister. Torsdagen innan jul i fjol kom stora delar av byn traskande uppför kyrkbacken för att lyssna till julsånger från skilda delar av världen. En fin och stämningsfull kväll som avslutades med lite glögg och grannsamvaro.

Om vi nu kan försöka tänka att tråkiga november oftast inte innebär snöröjning och halkolyckor utan bara lite regn så kan vi nog njuta ändå. November är mörk och långsam och december blir i jämförelse både en ljus och förväntansfylld månad med alla stjärnor i fönstren och önskelistor till tomten. Jag sätter mig i fåtöljen vid fönstret och tittar ut på regnet, lyssnar till mina andetag och låter hjärnan komma ikapp. Det är skadar inte att vara lite uttråkad då och då för som Alfons Åbergs farmor sa: "Det är bra att ha tråkigt ibland för annars vet man ju inte när man har roligt!" 

I november sätter jag gärna en mustig gryta på spisen och låter den ta sin tid.

Det här receptet kommer från en dammiddag vi hade för ganska exakt 30 år sedan men det håller än!

BURGUNDISK GRYTA
Använd gärna en emaljerad järngryta

1½ kg högrev, skuret i 3 cm stora bitar
2 msk smör
1-2 tsk salt
svartpeppar från kvarn - tre till fyra "drag"
1 lagerblad
2 purjolökar i bitar
1 stor morot, skuren i tjocka "slantar"
2 gula lökar, skuren i klyftor
2 vitlöksklyftor
5 dl rödvin
en liten bit apelsinskal
1 tsk timjan
3 msk tomatpuré
15 steklökar, skalade
200 gram champinjoner, delade i stora bitar
persilja

Bryn köttet i smör i omgångar.
När allt köttet är brynt hälls vinet i grytan med köttet och ett lagerblad.
Låt koka i ca 1 timme.
Tillsätt gul lök, morot, vitlök, tomatpuré, salt och apelsinskalet.
Låt koka 1 timme till.
Bryn under tiden steklök och champinjoner och lägg i grytan då 20 minuter återstår av koktiden.
Smaka av med kryddor och red ev med 2msk vetemjöl utrört i 3 msk rödvin eller vatten.
Strö över persilja

Servera med bröd och ris eller kokt pressad potatis.