LUSSEBULLAR TILL ADVENT


Advent betyder "Herrens ankomst" och inleder förberedelserna för julen. Vårt gamla hus med bjälkar i taket och gamla trädörrar är som gjort för julstämning och ljusstakarna har tagit plats i fönstren.

Jag är inte mycket för tomtar och för mycket pyssel men stearinljus, några stjärnor i fönstren, blommor, små änglar och julmusik blir det.....

På väggen i farmor och farfars sovrum hängde en liten bok i porslin. Boken var uppslagen och på ena sidan satt en liten flicka i blå klänning med händerna knäppta som i bön och på andra sidan kunde man läsa texten till bönen "Fader vår".

Den boken var bland det finaste jag sett och när farmor tog ner den från väggen för att jag skulle få känna på det blanka porslinet och titta riktigt noga på den lilla flickan med den blå klänningen, satt jag med boken i knäet och läste "Fader vår" om och om igen....

När advent stod för dörren hängdes en annan väldigt fin prydnad upp på väggen bredvid porslinsboken - en broderad julbonad med en gammal tysk julpsalm:

"När juldagsmorgon glimmar,
jag vill till stallet gå.
Guds son i nattens timma,
där vilar uppå strå."

Farmor och jag sjöng den med alla verserna varje gång jag hälsade på och jag tyckte det lät så vackert! Jag önskade att vi hade haft ett stall dit vi också kunde gå och ge hästarna lite extra havre och se om hustomten lämnat några spår....nu har vi ett stall och där sätts ut gröt till tomten minsann...och visst lämnar han spår!

Till jul gjordes sylta, korv, senap, leverpastej, köttbullar och lutfisk. I en spann på balkongen stod lutfisken i vatten och på balkongräcket band farfar upp späck till fåglarna. Det var julstämning det - och man fick inte smaka förrän på julafton!

Med ett undantag - julgodiset och klenorna. Min far lagade inte särskilt mycket mat i sina dagar. Den detaljen stod mamma för och det fungerade bra tyckte jag och min bror. Pappa var inte helt säker på vad vi tyckte om, han var sällan hemma förrän sent på kvällarna och han var ganska omständlig. Noggrann men omständlig.

Men när det kom till julgodis och klenor var han den självskrivne ledaren i köket. Ja, jag tror inte att han skötte planering och inköp men när allt var på plats tog han kommandot.

Han var en gottegris, även om han inte ville kännas vid det. Han åt gärna choklad och kolor och väldigt gärna hembakade kanelbullar med ett tjockt lager smör på undersidan! Även julens pepparkakor smordes med smör, faktiskt.

Vi längtade till den där "godisskapardagen" när vi skulle göra knäck, marsipankulor doppade i choklad, cornflakesgodis, klenor och ischoklad. Pappa höll i trådarna och gjorde alltid själv ischokladen och klenorna. De skållade mandlarna skalades genom att vi "sköt" dem ur skalen - tänk vad det var lätt att roa barn på den tiden......

Vi rullade egenhändigt färgad mandelmassa, smälte choklad, sköt mandel, brände oss på det smälta sockret, slickade på kladdiga fingrar....och till sist var vi trötta på det. Och det slutade som det brukar sluta  - föräldrarna står där själv i röran. Men när klenorna var friterade och ischokladen stelnat i kylen var vi där och provsmakade. För sen packades allt det goda undan för att plockas fram igen till jul.

Det är inte riktigt detsamma med julförberedelserna nuförtiden. Allt går att köpas färdigt och det mesta äts året om. Till och med Kalle Ankas jul går att njuta av året om! Och där jag bor är det jul i staden från den 16 november! Risken är ju rätt stor att man tröttnar innan den ens hunnit hit.....

Men en del måste man ju bara göra själv - som tex dess jättegoda Lussekatter. Tänk på att de ska gräddas mycket snabbt för att bli så saftiga!

LUCIAS SAFTIGASTE BULLAR

50 gram jäst
175 gram smör
5 dl mjölk
2 dl socker
½ tsk salt
2 paket saffran
8 - 9 dl vetemjöl.
Smält smöret och häll i mjölken. När det är fingervarmt löses jästen upp i vätskan och socker, saffran, salt och mjöl blandas i. Knåda degen och jäs i 40 minuter.

Knåda degen lätt, baka ut lussekatterna och lägg på plåtar. Jäs ca 30 minuter och grädda i 250 grader i högst 7 minuter!

Pensla dem med smält smör när de kommit ut ur ugnen och doppa översidan i strösocker.

Prova gärna denna vita glögg till

VIT GLÖGG MED KUMQUATER

Till ca 7 dl

6 dl vitt vin
1 dl strösocker
1 stjärnanis
2 kanelstänger
1 liten bit torkad ingefära
5 skivade kumquater
½ d vit rom

Blanda 1 dl vin med socker, kryddor och kumquater. Låt stå i ett dygn.
Tillsätt rom och 5 dl vin. Värm försiktigt.



Cornflakesgodiset kom förresten till en sommar för sisådär 40 år sedan. Vi satt en eftermiddag i sommarhuset och blev sååå godissugna. Men det var långt till närmaste affär och pappa hade tagit bilen. Och det fanns inga mobiltelefoner.....

"Ah det ordnar vi". Farmor knatade in i köket, hällde cornflakes i en skål och smälte choklad i en kastrull.  Sedan placerade hon ut muffinsformar på en bricka, blandade cornflakes och smält choklad, fördelade röran i muffinsformarna och så in i kylen en stund.

Taadaaa - godis!

NYA TAG MED  NY TEKNIK


Helgen som gick skulle skicka oss in i det snabba surfandets värld. De spydiga kommentarerna om "Så här det att bo på landet" eller "Vad f..n! Varför funkar det inte!" skulle vara ett minne blott och vi skulle bli lite mer teknikuppdaterade, till barnens stora glädje och lättnad. Dessutom skulle det göras i en handvändning.....från knappt två megabite till 30!

Vi hade hämtat allt vi behövde i affären som tillhandahåller postservice - posten har ju gått över till annat....och när fredagens frukost avnjutits tog vi itu med vad som skulle visa sig vara allt annat än sådär enkelt som det bara är på leverantörernas hemsidor.

Vi packade upp alla delarna ur lådorna och förundrades över de sex olika sladdarna som skickats med. Skulle inte detta vara trådlöst...?

Anvisningarna på pappret som låg tillsammans med sladdar och modem var föredömligt korta och verkade instruktiva och bra. Men icke.....vi gjorde EXAKT som det stod på lappen, vi var två och båda kan gå ed på detta. Men telefonen slutade fungera och kom inte igång igen, vi lyckades koppla in oss på någon annans nät och eftersom vi då och då har ganska dålig täckning på våra mobiltelefoner slutade det med att min sambo stod i trädgården med mobilen och hojtade till en grabb i någon kundtjänst som inte begrep hur vi gjort....

Det tog oss två dagar att tillsammans med duktiga tekniker lösa problemet och vi fick konstaterat att felet INTE var vårt! Någonstans hade någon skrivit fel i instruktionerna och vi friades från alla misstankar....

Jag erkänner villigt att jag är dålig på den nya tekniken även om jag tycker att en hel del är både spännande och roligt. Och när jag inte begriper saker direkt tappar jag intresset och orken och låter bli stället. Lathet kan man nog kalla det.

En fin dam som jag lärde känna 1979 var född i början av 1900-talet.  Jag tror att hon var född 1902 faktiskt. När jag lärde känna henne och hennes käre man stod en gammal AGA-spis i deras kök och pös, huset de bodde i hade badkar i en kylig källare dit man tog sig via en riktigt gräslig och brant källartrappa, och hon berättade historier för mig om sitt liv som börjat utan elektricitet och värme och slutat med mikrovågsugn. Jag är säker på att hon både hade haft dator och surfat på sociala medier om hon fortfarande varit här på jorden.

För den här damen klagade aldrig över utvecklingen - och då får man betänka att utvecklingen under 1900-talet slår det mesta! Hon gnällde inte över nymodigheter och hon hävdade med bestämdhet att det minsann inte var bättre förr!

Hon anammade med glädje ny teknik och var bättre än mig på att hantera grillmomentet i mikrovågsugnen. Att ta tag i saker utan prut var hennes devis. Hon följde intresserat med i vår vardag och klagade inte över allt vi unga hittade på. Jag hade en känsla av att hon hade velat vara med.....

Många lillejulaftonskvällar tillbringades i deras hus framför brasan och med ett fotoalbum i knät och konjak i glaset berättade de....om allt de hunnit med och hur roligt det varit även om det varit svårt ibland.

Denna dam bodde i det gamla huset utanför staden i nästan hela sitt liv och när hon på ålderns höst miste synen tyckte vi alla att hon nog borde flytta. Obekvämt med trapporna, svårt att klara sig ensam.....men hon vägrade och jag tror att hennes liv hade förkortats avsevärt om någon tvingat henne. Hon var en fin dam i ordets rätta bemärkelse, en krutgumma av det rätta slaget som bjöd på ostfondue, hemmagjort vin och snapsvisor och när hon somnade in hade hon passerat de nittiofem. Hon blev mycket saknad.

Så när jag nästa gång ger upp inför min nya androida telefon eller en krånglande fiberkabel ska jag skänka henne en tanke och ta nya tag....och jag tänker på henne med jämna mellanrum. I min trädgård har jag stockrosor som jag tog från deras fantastiska trädgård för över 25 år sedan. De har flyttat med mig till varje nytt ställe och de sätter glatt nya små plantor utan gnäll....

Denna soppa och brödet till lärde jag mig av henne

TYRAS TOMATSOPPA
2 personer

1 stor gul lök
1 burk tomater
1 buljongtärning
3/4 liter vatten
2 dl mjölk 3%
1 dl grädde
1 msk tomatpuré
1 msk mjöl
1msk smör

Koka samman alla ingredienserna i ½ - 1 timme. Passera allt genom en sil och tillsätt tomatpuré.
Knåda samman smör och mjöl och klicka det i soppan under omrörning.
Krydda med torkade franska örter efter smak.

Till soppan är det gott med knaperstekta champinjoner.

GROVT FORMBRÖD
2 bröd

50 gram jäst
1 liter vatten
4 tsk salt
½ dl sirap
4 dl vetekli
4 dl grahamsmjöl
4 dl rågmjöl
16 dl vetemjöl

Smula ner jästen i fingervarmt vatten och tillsätt salt och sirap.
Blanda ner vetekli och mjölsorterna och arbeta degen smidig. Låt jäsa i 30-45 minuter.
Smörj 2 avlånga brödformar med olja.
Tag upp degen och arbeta den en stund - inte för länge.
Dela degen i två delar och lägg i formarna. Jäs 30 minuter och grädda i 200 grader ca 40  minuter.

CHOKLADZINGO MED BLÅTT SUGRÖR

Ljudet förebådar ankomsten - en liten melodislinga som omedvetet lockar fram de mörkaste och mest aggressiva tankar och handlingar.....man är tom beredd att sabotera och hota med stryk! Och så säger man att människan är en civiliserad varelse...?

När jag var liten fanns inte glassbilen. Däremot dök drickabilen upp varje tisdag på sommaren och förgyllde dagen. Alla vi ungar i stugorna var på benen, påklädda och redo "innan fan hunnit se att solen gått upp", som min morfar så vältaligt uttryckte det.

För när drickabilen skumpade in i semesterbyn på den sandiga och smala vägen satt vi alla på den lilla gräskullen och väntade. Mammorna skulle komma med portmonnän och en tom läskback som skulle bytas till en full. Citronläsken var "blannevann" till gubbarnas fredagsgrogg och sockerdrickan var till vårt lördagsmys. Och sen fick jag, min bror, min kusin och alla de andra ungarna ställa oss i kö för att välja en läsk att dricka i solen med sugrör i klara färger.

Att läsken var varm och ofta bubblande sprutade åt alla håll när den öppnades var helt ovidkommande. Känslan av att stå där i kön och fundera på vilken man skulle ta var magisk! Solen värmde på ryggen och hela dagen låg framför oss - ja hela sommaren faktiskt. Och alla min barndoms somrar var fyllda av sol, bad, kottkrig och kliande myggbett.

Min lillebror stod bakom mig i kön och trampade på mina hälar i ren iver att få komma fram och välja. Chauffören betraktade oss alltid lika allvarligt när han frågade " och vad ska Du ha idag då, lille vän?"

Och ändå visste han...alla i kön skulle välja exakt samma läsk som de valde förra veckan...och förra veckan igen - ja alla veckor! Men välja skulle vi! Och funderade gjorde vi.

Lillebror öppnade snabbt sin passionsfruktssoda och stack i det blå sugröret. Mitt sugrör var rött och favoritläsken var krusbär. Kusinen älskade päronsoda. Så satt vi där i solskenet allihop och sög i oss den varma läsken - samma smak vecka ut och vecka in.

Utom en tisdag när någon hade hört talas om den nya smaken - chokladzingo! Och när kön insåg att detta var en nyhet som tydligen skulle vara riktigt smaskens tog vi mod till oss och övergav våra favoriter till förmån för nykomlingen. Chauffören flinade när den sista ungen i kön också meddelade att han skulle ha den nya smaken.

I med sugrören, när vi väl fått av de livsfarliga korkarna som kunde skära fingrarna av vem som helst om man inte var försiktig! Nu skulle det bli spännande! Drickabilen rattades vidare mot nya sommarstugor och vi var redo att smaka på den brunaktiga, nya läsken.

Tyvärr var det ingen av mammorna som stod runt omkring och småpratade som hade någon kamera. För bilden av oss när vi sög i oss drycken måste ha varit obetalbar! Det smakade helt enkelt gräsligt! Vi sneglade på varandra och drog tappert i oss klunk efter klunk men till sist gav de flesta av oss upp och en av grabbarna sprang i ren förtvivlan efter drickabilen och ropade "Stanna! Stanna!

Den stannade såklart inte - inte den veckan. Vi satt där med vår nyhet, som blev kortvarig i läskvärlden av förklarliga skäl, och längtade till nästa tisdag. Och när vi stod i kön igen veckan därpå var ordningen återställd. Chauffören log glatt när vi deklarerade: "Passionsfrukt!" Krusbär!" Päronsoda!"

När han den dagen styrde sin bil ut genom öppningen i det gula trästaketet slogs dörren till en av stugorna upp och ut stormade en av mammorna. Barfota med kjolen virvlande kring de fräkniga benen och en tom läskback i händerna. "Stoppstoppstopp!" Hon hojtade och viftade frenetiskt och chauffören stannade faktiskt. De andra mammorna och alla ungarna tittade förfärat på henne och hennes dotter som störtat ut efter sin mor. Med andan i halsen betalade hon för sina nya flaskor och när hon pustade ut flämtade hon " Herregud! Tänk om jag missat den!

"Det är bättre att stiga upp även om fan inte hunnit se solen gå upp! Då är man i alla fall i tid när drickabilen kommer!" Det var min bror som citerade sin morfar och när mamman sjönk ner i sanden med ett skratt vågade vi andra också oss på ett skratt. Av ren lättnad! Tänk om hon missat "blannevannet!"
 
Till er som lägger energi på att reta upp er på Glassbilen vill jag säga: Använd den energin till något annat! Det går åt alldeles för mycket dyrbar tid och kostar alldeles för mycket energi att reta sig på småsaker. Den borde läggas på sånt som är väsentligt istället. Att bekämpa orättvisor, övergrepp, skövling av naturen, mord på delfiner...ja listan är jättelång.

Det måste vara något allvarligt fel i vår värld när människor har så nära till hat och frustration att några minuters melodi från en glassbil var fjortonde dag kan få sådan vittgående konsekvenser. Hur många människor går dagligen omkring som krutdurkar och vad vet vi om vad som utlöser bomben?!


Alla vi ungar kallades in till middag när papporna dök upp strax efter fyra, då deras arbetsdag var slut. Det doftade gott från alla stugorna och hos oss serverades bland annat dessa goda lökdolmar.


LÖKDOLMAR
4 portioner

3 stora lökar. Helst färska sommarlökar även om det går bra med vanlig.
500 gram fläskfärs
2 tsk salt
nymald svartpeppar
1 ägg
3 dl grädde eller mjölk
2 msk ströbröd
en nypa socker
smör att steka i
2 msk flytande honung

Skala och förväll lökarna i saltat vatten ca 10 minuter. Låt dem svalna.
Blanda grädde, ströbröd, salt, peppar och socker och låt svälla i tio minuter.
Blanda ner färsen men rör inte för mycket.
Lossa de 4 - 5 yttersta stora bladen på löken och fördela färsen i lökbladen. Gör små paket och fäst med tandpetare om det behövs.
Bryn i smör på medelvärme tills dolmarna fått färg.
Lägg över på ett ugnsfast fat, skölj ur stekpannan med ½ dl vatten som hälls över dolmarna.
Ringla över honung och efterstek i 175 grader ca 20 minuter. Ös med jämna mellanrum.
Servera med stekt potatis, skyn och lite rårörda lingon.

BEBISMYSTERIET OCH GULDTANDEN


Hörde just om en vän vars dotter läser "Håkan Bråkan och bebismysteriet." Hennes kommentar till sin mamma efter att hon läst klart boken var "Mamma, så här har väl inte Du gjort!? Jag blev INTE till så här väl!?"

Det får mig att tänka på hur min pappa tog sig an det delikata "problemet" sexualupplysning den dagen jag ställde frågan "Pappa hur kommer bebisen in i mammans mage?"

Vi satt vid köksbordet en lördagseftermiddag och jag var i femårsåldern och väldigt vetgirig. Vanligtvis var det mamma som besvarade alla mina frågor och eftersom de var många hade hon upplyst min pappa på fredagskvällen att "Nu svarar Du på tösens alla frågor - hela helgen!" Och pappa som var en filosofiskt lagd person som gärna pratade och diskuterade hade bara nickat förnöjsamt leende. Nog skulle han kunna göra det - svara på alla tösens intressanta frågor.

Med vissa undantag, skulle det visa sig. Mamma som höll på med maten till kvällen slutade slamra och spetsade öronen. Nu skulle det bli spännande....min far var en kärleksfull men tillbakadragen person som inte tyckte om när saker blev för personliga. Han höll aldrig min mamma i handen när de var på stan och kramade aldrig någon offentligt. Han var helt enkelt inte bekväm med det.  Förrän han fick barnbarn - dom kunde klättra på honom i timmar, klappa honom med smutsiga händer och pussa honom med gröt i hela ansiktet. När som helst och var som helst!

Men där vid köksbordet var det tjugo år till första barnbarnet skulle anlända och han skruvade på sig inför uppdraget att förklara fortplantningsprocessen......

"Jaha, hrrmm, jo du förstår..." Där blev han tvungen att avbryta samtalet och hälla upp kaffe, stoppa pipan och fundera. Han försökte igen "Jo du förstår.....ähum...ja du vet....en blomma har ju pistiller...och..."

"Eller hur ska jag...jo till blomman kommer ett bi en dag och då..." Nu hade jag tröttnat på att vänta "Vaddå bi? Jag frågar om bebisar!"

Mamma spolade vatten i en kastrull och påpekade lite roat att det nog skulle gå att vara lite mer rakt på sak. "Säg som det är bara". Pappa såg uppgivet på henne och började om. Han fortsatte på den inslagna vägen och pratade om blommor och bin men krånglade till det för sig själv och för mig. Jag var ihärdig "men HUR pappa!?

Då gapade min pappa stort, pekade på sin ena tand och utbrast "Titta Mina, jag har guldtänder!" Och det hade han. En fin glänsande guldtand i höger överkäke. Jag hade redan tappat intresset för hans sexualupplysning och blev nu genast intresserad av guldet i hans mun istället. "Riktigt guld, pappa!? Är Du rik?"

Mamma skakade långsamt på huvudet när vi började prata om guld, silver, diamanter.....och hon insåg att det i alla fall skulle bli hon som fick besvara mina frågor om bebisar i magen. Det gjorde hon också utan större krusiduller en dag när vi satt på gungorna på lekplatsen. Och jag tyckte inte det var särskilt märkvärdigt, faktiskt. Egentligen ganska ointressant....

Min livliga fantasi hade nämligen redan tagit mig hela vägen till ett vackert slott med dörrar i renaste guld, trappor av skimrande glas och i prinsessans rum en äkta himmelssäng. Eftersom min pappa hade guld i tänderna måste det helt enkelt vara så att jag var ett kungabarn! Och ända upp i åttaårsåldern kallade jag mig prinsessan av Cox Orangien! Min bror skakar fortfarande förundrat på huvudet när han tänker på alla mina fantastiska fantasier.

Det sägs att skator är tjuvaktiga och att de stjäl allt som glimmar och länge höll jag ett extra öga på skatorna som bodde i träden utanför stugan vid havet. De skulle bara våga försöka stjäla pappas guldtand!

Denna skata stal glatt den gamla hundens mat som hamnat utanför köksdörren en varm sommardag då jag städade huset. Så lite tjuvaktiga är dom allt...

Kanske lagade mamma dillkött den där lördagen - väldigt gott. Jag gör istället rätten med kyckling och det blir också supergott!


DILLKYCKLING
4 portioner

400 gram kycklingfilé
1 stor gul lök
1 schalottenlök
2 morötter
2 små palsternackor
1 tsk salt per liter vatten
1 kycklingbuljongtärning
5 krossade vitpepparkorn
5 kryddpepparkorn
3 dillstjälkar
2 kryddnejlikor

Skala och skiva morot, palsternacka och lök.
Koka upp ca 1 liter vatten, salt, pepparkorn, dill, nejlikor och grönsakerna.
Lägg i kycklingen och se till att vattnet täcker. Sjud i 20 - 30 minuter.

Ta upp kyckling och grönsaker och håll dem varma. Sila spadet och spara det.

Till såsen behöver Du:
1½ msk smör
3 msk vetemjöl
6 dl av buljongen
1 dl matlagningsgrädde 4%
1 äggula
1 dl hackad dill
1-2 tsk ättikssprit
socker
vitpeppar

Smält matfettet och rör ner mjölet. Späd med buljongen och sjud i ca 15 minuter.
Rör ihop grädde och äggulor och ta kastrullen från spisen. Rör ner äggblandningen i såsen och smaksätt med dill, ättikssprit, lite socker, salt och vitpeppar. Servera med ris eller kokt potatis.

VINTERGÄSTER

Det blåser upp och löven har fallit från de sista träden. Jag väntar på våra vintergäster.
Några av dem har jag redan sett som hastigast men många har inte visat sig än.

De brukar hålla till i och under vårt vackra päronträd - ett träd med fyra olika sorters päron och tätt mellan grenarna. Småfåglarna, duvorna och de fem ståtliga fasanherrarna med sina bruna små damer. En av herrarna är halt och vi trodde nog att han skulle duka under för räven eller grävlingen som smyger omkring här men jag tyckte jag såg honom häromdagen. En gammal igelkott som äter bananer har letat upp ett vinterbo så honom ser vi inte förrän till våren igen.

I fjol hade vi två hackspettar i granarna som besökte päronträdet för att äta av talgbollarna. Det var en hona och en hane och de var riktiga akrobater! De hängde upp och ner, ibland i bara ett av de små benen. De klättrade upp längs trädstammen och hoppade baklänges ner. Tyvärr häckade de inte här  i somras utan i skogen men jag hoppas att de återvänder i år.

Jag har sett en av mina absoluta favoriter hoppa omkring utanför köksdörren redan - rödhaken. Den liknar en liten mekanisk leksak där den studsar fram. Enligt gammal folktro fick den sin röda haka när den tröstande försökte dra ut törnena ur Jesus panna och blod droppade på fågelns bröst. Rödhaken beskrivs som beskyddande och omhändertagande och om Du har en sådan i trädgården ska Du vara glad. Och sången är helt ljuvlig!

Vi utfodrar våra vintergäster med diverse fröer, ost, nötter och talg och förra vintern hade vi, förutom våra nästan tama fasaner, besök av gulhämpling, bofink, domherre, björktrast, grönfink, bergfink och blåmes som alla åt sig tjocka och goa i päronträdet.

Men vi har med detta ständiga utfodrande även gett rovfåglarna ett gottebord att äta av. Alla dessa småfåglar i ett och samma träd är ju naturligtvis ett perfekt jaktmål för det stora antal glador som kretsar över hagarna och i skogsbrynet. Men även sparvhöken jagar och fångar kring päronträdet. Det går vilt till emellanåt men så är det i naturen - jag vet det men blir ändå bestört när de gula fjädrarna från en hämpling svävar runt i luften efter en attack!

Visst har jag hört av ungarna att det är lite "pensionärsvarning" att mata fåglarna och att dessutom studera dem genom kikarens glas, men vem står som klistrad vid köksfönstret när hackspetten gör konster och gladan närmar sig.....? Vardagsdramatik mitt i verkligheten - som Kurt Olsson skulle uttryckt det.

Att bo så här på landet nära havet är oftast en källa till harmoni och lugn. Naturen har stark meditativ kraft och när man strövar längs havsbrynet eller sitter i en sanddyn saktar tiden in - det blir inte lika bråttom med allting. Min puls ökar i takt med att jag närmar mig trafikbruset i stan och snart är det bråttom igen.....

.

Jag mår bra när jag vet att andra har det bra. Att ha ett varmt hem och mat på bordet, att slippa vara rädd och ensam, att ha någon att vända sig till när allt blir oöverstigligt. Det är att ha det bra och det saknar alltför många.

Jag tror inte vi tänker på hur lätt det är att hamna där i kylan och inte ha någonstans att ta vägen - en skilsmässa och ett förlorat arbete. Arbetslöshetsförsäkringen ger Dig 10 000 kronor i månaden att klara Dig på. Kan Du inte klara hyran blir Du vräkt och eftersom Du inte har något arbete får Du inget nytt hyreskontrakt.......det kan faktiskt hända vem som helst......

I vintras såg jag hur en smutsig och trasig stackare traskade över fälten mot kyrkan i byn. Jag förstod att han skulle försöka hitta en skyddad övernattningsplats i kyrkporten och jag tänkte när jag lagt mig på kvällen att jag skulle gå dit med en smörgås på morgonen. Jag gjorde inte det - jag var feg och ville inte tränga mig på. Dessutom var jag osäker på vilken reaktion jag skulle få - tänk om han blev aggressiv. Jag hoppas jag har mer mod nästa gång....det är inte bara fåglar som fryser och hungrar...


Idag bjuder jag på ett väldigt användbart recept som dessutom är relativt billigt. Du kan servera denna goda stuvning till omelett, i krustader, på varma mackor eller till en köttbit.

CHAMPINJONSTUVNING MED SHERRY OCH OST

Till fyra personer behövs:

1 msk finhackad schalottenlök
400-500 gram färska champinjoner
smör till stekning
salt och svartpeppar
2 ½ dl grädde av valfri sort. 4% går utmärkt.
1-2 msk sherry eller vitt vin
1 msk kinesisk soja
2 msk Bonjour Kantarellost
2-3 tsk svart vinbärsgelé
persilja

Dela champinjonerna i mindre bitar och lägg dem i en kall stekpanna - helst gjutjärn.
Sätt plattan på medelhög värme och stek svampen utan smör tills all vätska kokat bort.
Lägg i en rejäl klick smör och löken och stek tills svampen fått lite färg. Salta och peppra.
Blanda grädde, ost, sherry och soja och häll ner i pannan. Klicka i gelén.
Låt koka ihop ca 20 minuter och späd med mer grädde eller mjölk.
Häll över persilja vid servering.

GETOST OCH KYRKANS BARNTIMME

När vi väntade vårt andra barn packade vi ihop våra pinaler och flyttade till ett större hus en bit utanför stan. Vi lämnade den stad jag levt i sedan ettårsåldern - "min" stad helt enkelt. Och landade i en trevlig men liten by där det nu gällde att skaffa lite umgänge....

Vår andre son föddes knappt en månad efter inflyttningen och när han var kring 6 månader kände jag och storebror att det var dags att träffa lite kompisar. Vi var redo för nya ansikten och nya vänner.

Jag hade fått lite bekanta bland grannarna och så hade vi varit på öppna förskolan några gånger men nu skulle storebror få prova kyrkans barntimme. Där gick många av barnen i grannskapet och det verkade vara ett trevligt och glatt gäng som höll i aktiviteterna där. Vad jag förstod lekte man lite, läste en del och fikade en stund innan mammorna eller papporna hämtade sina ungar igen efter ett par timmar.

Min äldste son har egentligen aldrig varit mycket för påtvingad gemenskap men jag övertalade honom och sa att det skulle bli kul. Han var skeptisk men gick med på att prova. Första gången var jag och lillebror med och det var mycket trevligt förutom att en av de båda medelålders damerna som fungerade som vuxen ledare för gruppen studerade oss, både barn och föräldrar, med sammanbiten min som om hon förväntade sig något opassande från någon av oss.

För mig präglas kyrkan av glädje och värme - inte pekpinnar och ogillande. Barnen mötte en dam som var just glad och varm och en som var ogillande och sträng. Det var bland annat detta som till sist gjorde att vi drog oss ur just den gemenskapen - ja, också det faktum att jag drog på mig "onda ögat" när jag vid ett tillfälle trampade på en legobil, vred foten och utbrast: "aj som faan!"

Men innan dess gick det ganska bra för storebror på kyrkans barntimme. En dag när jag hämtade honom frågade jag vad de gjort idag och han berättade om legobygge, sångstund och sockerkaka innan han stannade, såg upp på mig och sa "Mamma, vad är getost?"

Jag såg undrande på min son och sa "Varför undrar Du det?"  Han fortsatte att gå och svarade "Jo vi har pratat om det idag:" Om getost? På kyrkans barntimme? Jag tänkte att jag skulle fråga de båda damerna om det vid nästa tillfälle men det var glömt när vi anlände till barntimmen veckan därpå och sen tog det ett par veckor innan det dök upp igen: "Getost och getost och getost..." min son muttrade där han knatade på bredvid vagnen.

"Vad är det Du säger", undrade jag och stannade till. "Jag är trött på att bara prata om getost hela tiden", svarade han och glodde på mig. Jag förstod verkligen ingenting men när vi stod i kapprummet veckan därpå och sonen var på väg in till kompisarna frågade jag försiktigt en av damerna: "Varför pratar ni om getost här på kyrkans barntimme?"

Hon glodde på mig med halvöppen mun och sen sa hon iskallt med betoning på varje stavelse:  "VARFÖR skulle vi prata om GETOST? Vi pratar om JESUS!"

Det var med nöd och näppe jag kunde hålla mig för skratt men uppenbarligen fann inte hon det lika underbart kul. Hon fräste irriterat "Det fattar väl vem som helst! Vi pratar väl aldrig om getost!"
Min son fick någon månad senare rör i öronen eftersom han hörde alldeles förfärligt dåligt - och vi slutade gå till kyrkans barntimme. Det gick bra ändå - vi skaffade vänner på andra håll.

Jag tror på Gud och jag tror på änglar. Den här ängeln sitter i köket och håller ett vakande öga över oss alla. En fin present jag fick av några av ungarna och som jag värdesätter mycket.


Det vore väl på sin plats med ett recept med getost idag, men jag är bara måttligt förtjust den ostsorten.

Däremot använder jag gärna fetaost i matlagningen - både i sallader och strödd över rostade rotsaker.

ROTSAKER MED FETAOST OCH TIMJAN

Använd de rotsaker Du tycker om, jag brukar ta potatis, morot, palsternacka, ingefära, gul lök, vitlök, jordärtskocka och rödbetor. Allt i lagom stora bitar.

Lägg i en ugnsfast form, krydda med salt och svartpeppar och häll över lite olja.

Blanda runt och sätt in i 175 grader i ca 45 minuter. När ca 10 minuter återstår strör Du över smulad eller tärnad fetaost och timjan eller rosmarin. Det är också väldigt gott att strö över pinjenötter.

Gott som ensamrätt tillsammans med Foccaccia och fetaostkräm - recept finns i inlägget som heter "Kärlek och varm Foccaccia", eller som tillbehör till kött och kyckling.

Saltet jag ofta använder i matlagningen och som bordskrydda är ett kryddsalt jag gör själv. Jag fick inspiration av Monica Ahlbergs bok "Monikas Jul" som är en härlig kokbok som blandar kända gamla julrecept med nyare och mindre kända.

Jag har alltid en burk av saltet hemma och jag ger bort det i julklapp till våra matintresserade barn - mycket uppskattat! Den mörka kryddan på bilden är en hemmagjord grillkrydda men det receptet kommer när grillsäsongen närmar sig igen...

KRYDDSALT

250 gram flingsalt
1 dryg msk mortlade rosépepparkorn
1 - 2 tsk krossade chiliflingor
1 dryg msk torkad körvel, dragon eller timjan

Blanda alla ingredienserna och häll upp på vackra burkar.

30 DAGAR HAR NOVEMBER.......


November är en lång och ganska tråkig månad som mest känns som en transportsträcka fram till julmånaden december. Mörkare kvällar och de senaste dagarna ett envist regn som hindrar den tappraste från att gå ut!

Men regn rinner i alla fall undan - snön som tog ett järngrepp om oss i december i fjol fick man bära bort! Om och om igen....

I den lilla byn där vi bor har man en tradition: första advent tänder vi julbjörken. Att det blev just en björk och inte en gran beror på att det står en väldigt vacker björk vid skolbarnens busshållplats och när vi tänder ljusen i trädet lyser det upp den annars lite mörka platsen. Skönt för barnen att slippa mörkret i den tidiga morgonen och fint för oss andra som passerar dagligen.

Klockan sex var det samling vid grill och glöggpanna och vi lät oss väl smaka i decembermörkret. Korv är godast utomhus och absolut godast en kall kväll i december!

Vi stod där och minglade under björken i en timme eller två - gamla och unga, hundar och katter och sedan gick alla hem till sig för att njuta av lördagskvällen. Vår by ligger ganska fritt på den skånska slätten och när vinden friskade i framåt natten knakade det i de gamla väggarna och tjöt i skorstenen.

Utsikten från sovrumsfönstret var overklig när jag såg ut morgonen därpå! Under natten hade det fallit säkert 40 cm snö och det snöade fortfarande. Inte uppifrån utan från sidan, som det gärna gör här hos oss...

För att komma ut på morgonpromenaden med den ganska kortbenta hunden, som nu i stort sett stod med benen i kors, var det bara att skotta. Jag drog på mig en tjock tröja och tryckte upp ytterdörren. Att skotta sig ut till vägen tog en halv timme och jag var varm och irriterad när min lillebror glatt knackade på fönstret och vinkade! Han hade sovit en skön sömn i gästrummet och hade inte en tanke på att greppa en snöskyffel...han kom på bättre tankar så småningom.

Promenaden med hunden var ett äventyr. Han försvann mer än en gång i snödjupet och såg allt olyckligare ut tills han äntligen fick komma in och tina i köksvärmen.

Den dagen skottade vi i timmar! Vi och våra närmaste grannar försökte göra vägen framkomlig - det är en enskild väg som inte  är föremål för någon kommunal insats. Bäst som vi halkade runt med skyfflarna kom en bil långsamt körande i snöyran. Bakom ratten satt den äldre damen i huset mitt emot och bredvid kurade hennes buttre man. Jag och grannen såg på varandra. Ute i detta oväder?

Att köra in på deras uppfart var inte att tänka på så de stannade bilen och ut steg den gamla damen. Hennes man rullade ner bilrutan och fräste "skyffeln står i förrådet, använd den nya som jag var tvungen att lägga pengar på i fjol".

Jag såg på min sambo som skottade för glatta livet och han bara skakade på huvudet men kom i alla fall till undsättning. Vi hjälptes åt att skotta undan så att den sure gubbens snälla fru skulle kunna komma fram till förrådet. Hon frös i sina små skor och tunna strumpor när hon berättade att de varit på julbord kvällen innan och sovit över. "Ingen kunde väl ana detta!?"

Vi skottade och föste, borstade och bar och mitt i denna febrila aktivitet öppnar gubben bildörren, kliver ut på vägen och ryter till sin fru: " Jamen för faen! Sno Dig nu så jag kan få komma in!"

Jag blev helt mållös. I tio sekunder. Sedan lyfte jag skyffeln och kände hur skönt det hade varit att helt enkelt bara fälla honom rakt ner i en snödriva och låta honom ligga där. Jag gjorde det inte. Istället klev jag fram till honom och sa lugnt men bestämt att nu fick det räcka. Hans stackars fru gjorde minsann så gott hon kunde och det var faktiskt inte bara han som var gammal! Nu fick vi hjälpas åt istället för att hacka på varandra!

Han blev tyst och satte sig i bilen igen och sedan dess är han vänligheten själv när han ser mig. Förhoppningsvis skäms han. Jag går över vägen ibland och knackar på för att be dem smaka på något jag bakat och han tackar alltid översvallande. Dessa äppelmuffins var "absolut de godaste han ätit!"

Hans söta lilla fru har i gengäld tagit med mig till bykyrkan de torsdagskvällar under hösten då man kan njuta av musik framförd av diverse körer och solister. Torsdagen innan jul i fjol kom stora delar av byn traskande uppför kyrkbacken för att lyssna till julsånger från skilda delar av världen. En fin och stämningsfull kväll som avslutades med lite glögg och grannsamvaro.

Om vi nu kan försöka tänka att tråkiga november oftast inte innebär snöröjning och halkolyckor utan bara lite regn så kan vi nog njuta ändå. November är mörk och långsam och december blir i jämförelse både en ljus och förväntansfylld månad med alla stjärnor i fönstren och önskelistor till tomten. Jag sätter mig i fåtöljen vid fönstret och tittar ut på regnet, lyssnar till mina andetag och låter hjärnan komma ikapp. Det är skadar inte att vara lite uttråkad då och då för som Alfons Åbergs farmor sa: "Det är bra att ha tråkigt ibland för annars vet man ju inte när man har roligt!" 

I november sätter jag gärna en mustig gryta på spisen och låter den ta sin tid.

Det här receptet kommer från en dammiddag vi hade för ganska exakt 30 år sedan men det håller än!

BURGUNDISK GRYTA
Använd gärna en emaljerad järngryta

1½ kg högrev, skuret i 3 cm stora bitar
2 msk smör
1-2 tsk salt
svartpeppar från kvarn - tre till fyra "drag"
1 lagerblad
2 purjolökar i bitar
1 stor morot, skuren i tjocka "slantar"
2 gula lökar, skuren i klyftor
2 vitlöksklyftor
5 dl rödvin
en liten bit apelsinskal
1 tsk timjan
3 msk tomatpuré
15 steklökar, skalade
200 gram champinjoner, delade i stora bitar
persilja

Bryn köttet i smör i omgångar.
När allt köttet är brynt hälls vinet i grytan med köttet och ett lagerblad.
Låt koka i ca 1 timme.
Tillsätt gul lök, morot, vitlök, tomatpuré, salt och apelsinskalet.
Låt koka 1 timme till.
Bryn under tiden steklök och champinjoner och lägg i grytan då 20 minuter återstår av koktiden.
Smaka av med kryddor och red ev med 2msk vetemjöl utrört i 3 msk rödvin eller vatten.
Strö över persilja

Servera med bröd och ris eller kokt pressad potatis.

DANSKA SNAPSAR, KVARKENS JULSPECIAL OCH SALAMICHIPS




När vi reser flyger vi bara om vi måste. Vi tycker inte om att sitta och vänta på flygplatser och vi är inte särskilt förtjusta i själva flygningen heller. Men för att nå vissa underbara platser, som tex Marmaris i Turkiet, gör vi det naturligtvis.

I Marmaris finns allt man kan behöva - en fantastisk vik med ljuvligt vatten, fina basarer och underbar mat....dit reser vi då och då och tar med oss en massa kryddor hem.




Men det vi helst och oftast gör är att packa bilen och ta bron över till Danmark. Vi är i Köpenhamn på ca en timme och från Danmark tar man sig över till Europa på nolltid om man vill det. Men annars är Danmark ett dejligt land att köra bil i. Avstånden är små och det finns fina vandrarhem lite varstans.

Ett ställe jag varmt rekommenderar är vandrarhemmet i Holbaek. Det ligger i stort sett mitt i stan och ändå med utsikt över fjorden. Frukosten är mycket fin och helt ekologisk, rummen är personligt och trevligt inredda och har namn som Brudkammaren, Målarstugan och Lotsrummet. Till vandrarhemmet är musikklubben "Sidesporet" knuten och man kan få se och höra en hel del fina artister om man är intresserad av det. Då bokar man musikevenemang med tillhörande meny - gott och trevligt!

På gågatan, som ligger 5 minuters väg från vandrarhemmet, hittar man små och lokala modebutiker som samsas med större och mer kända. Här finns de obligatoriska pubarna och ölställena och så finns här "Café Svanen". I slutet av den långa centrala gatan ligger detta trevliga och gemytliga ställe som samlar så många från alla håll. Det känns närmast som en kvartersrestaurang som lockar hantverkare, pensionärer och en och annan figur som annars mycket väl kunde suttit i sin ensamhet och druckit sin pilsner och sin snaps.

Så är det väldigt ofta på pubarna i Danmark, i alla fall de små där man känner varandra väl. Man slinker in efter jobbet, lämnar TV:n och ensamheten för gemenskapen på kvarterspuben eller tar en öl efter restaurangbesöket. Och man tar hand om varandra. Ibland känns det som om man kommer rakt in i någons vardagsrum när man stiger in. Kommer man fram emot kvällen är det ofta musik från en jukebox och höga diskussioner man möts av. Och alltid av ett vänligt leende och kanske av ett "skåål och velkommen!"

Vi har suttit på många små pubar i Danmark genom åren där en del gäster varit ganska överförfriskade och inte en enda gång har det blivit bråk någonstans! Blir någon för full ringer bartendern eller någon gäst efter en taxi och säger vänligt "det är dags att åka hem och sova nu, kompis. Vi ses igen imorgon."

Diskussionerna kan gå höga och det kan verka som om folk är på väg att bli osams men så höjer någon glaset och hojtar "Nej faen, nu tar vi en lille en! Och bjud svenskerne på en också, det behöver de!" I Svendborg fick vi smaka en snaps som vi nu alltid har hemma. Den går endast att köpa på Qvicklybutiker och heter Svendborg Halvbitter. En mildare variant av Gammeldansk och mycket god! Ett annat tips på mild och god kryddad snaps är Svendborg Gylden - påminner om Skåne i smaken.

På Café Svanen sitter en skylt i baren: "Trods skaeg og store babser, under atten inge snapser." Och man är faktiskt noga med detta vad man än tror. Men vi andra som fyllt arton kan till en summa av 80 danska kronor få tre stora smörrebröd, en öl och en snaps. Och dessa smörrebröd står man sig på tills långt in på kvällen. Man kan välja själv vilka man vill ha men om man överlåter valet till servitrisen sätter hon glatt pekfingret i luften och utropar: "Då ved jeg precis...!" och hon överträffar sig själv varje gång!

Jag efterlyser enkla kvarterspubar också i vårt land, dit man kan gå för att ta ett enkelt glas  och kanske få en liten smörgås till. Mer behövs inte - fina restauranger med diplom på väggarna och priser därefter har vi redan gott om....

I Danmark är det vanligt med fläskasvålar som snacks och jag gillar det men mår inte så bra av allt det feta...istället gör jag egna salta mandlar och salamichips.

SALTA MANDLAR

2 dl sötmandel
1 msk olja
salt

Skålla och skala mandeln och torka av den. Värm oljan i en stekpanna och stek mandlarna i oljan tills de börjar bli ljusbruna. Passa dem och rör i pannan så de inte bränns. Häll över dem på ett hushållspapper och strö över salt samtidigt som Du blandar runt.

SALAMICHIPS

½ hg tunt skivad salami. Be att få den skivad riktigt tunt i delikatessdisken annars blir resultatet inte lika bra.

Sätt ugnen på 75 grader. Lägg ett bakplåtspapper på en plåt och lägg ut salamiskivor på pappret. De ska ligga var för sig. Sätt in plåten i ugnen i ca 20 minuter eller tills salamin börjat "svettas" och bli krispig.

Lägg salamin att torka på hushållspapper och sätt in en plåt till om Du vill ha fler. De brukar gå åt!

Servera som tilltugg till en kall öl och en "lille en"!

Och till sist ett recept som jag fick av en vän för många år sedan - hemmagjord snaps.

KVARKENS JULSPECIAL

Tag en väl tvättad citron och skala den utan att få med det vita. Lägg skalen i en glasburk.
Pressa citronen och blanda med  citronskalen, 1 msk honung, 10-15 kardemummakärnor och en kanelstång. Häll på 1 liter brännvin, tex Brännvin Special och låt allt stå i rumstemperatur i minst 10 dagar. Filtrera vätskan och häll upp i en vacker flaska. Klarar sig fint till jul om ni klarar att spara....

SOMMARKATT?


Jag såg den lille grå katten en eftermiddag för ungefär en månad sen. Han var i färd med att försöka nedlägga ett byte - två duvor som passade på att ta sig ett eftermiddagsdopp i det stora fatet med vatten som står vid trädgårdslandet.

Duvorna var säkert dubbelt så stora som jägaren men det bekymrade inte honom. Han smög på magen i gräset och duvorna låtsades inte se honom. Fast det gjorde de...när han var nästan framme och skulle fälla dem flaxade de iväg en bit och kluckade åt honom.

Den tappre jägaren rullade över på rygg i solen och började tvätta sig istället.....och där fann hunden honom. Den fine gamle hunden som hör ytterst dåligt och ser lite halvbra och som är en väluppfostrad och vänlig gammal vän. Katten älskade honom med en gång och bestämde sig för att stanna kvar så som katter bara gör.

För många år sedan hade vi ett sommarställe med ett boningshus och en lada. Till den låsta ladan flyttade en dag en katt. En ganska stor svart honkatt med vita tassar och vit haklapp. Vi ville absolut inte ha en sommarkatt så vi förbjöds att ge den något ätbart tills vi klarat ut varifrån den kom.

Min farfar promenerade runt bland gårdarna och fick reda på att den bodde hos en gammal tant långt uppe i backen men att den strövade runt och var borta i veckor ibland. Den stannade hos oss när vi var i sommarhuset och gick hem när vi åkte.

Katten var aldrig inne i huset utan fick mat utomhus och kröp in under ladudörren när hon ville vara ifred. Hon var inte särskilt kelig och höll lite distans men hon gick där på gårdsplanen och hade det bra. Det var min mamma och min lillebror som oftast gav katten mat och det var dom som lekte med den. Min pappa var ganska ointresserad men lät katten hållas där. Och ändå var det till min pappa katten vände sig en kväll när hon behövde hjälp.

Vi satt i kvällssolen och åt när vi såg katten komma i ganska hastig takt på grusvägen. Hon hade då fått tre små ungar som hon hade i ladan men dom var inte med henne nu. Hon svängde in på uppfartsvägen, smög fram till bordet där vi satt och jamade uppfodrande. Vi skrattade lite och klappade henne och hon vände om och gick mot grusvägen igen.

Där vände hon sig mot oss och jamade igen. Vi vinkade och ropade "ja hejdå kisen" medan vi fortsatte att äta. Katten kom tillbaka till bordet, satte sig nedanför pappas stol, jamade och gick mot grusvägen. "Hon vill något", sa min farmor. "Du får följa med henne". Det ska sägas att när min farmor sa sådana saker så lyssnade vi. Hon hade ett sjätte sinne och en stark förmåga att se och förutse....

Pappa reste sig och gick mot katten som sprang en bit och satte sig och inväntade honom. Vi andra stannade kvar för att inte stressa henne men vi såg hur katten sprang en bit och väntade, sprang och väntade....tills de försvann bortom kröken.

Vi satt där och stirrade mot vägen tills jag började se prickar framför ögonen. Farmor reste sig och började duka av bordet. "Hon ska visa er pappa något, de kommer strax", sa hon och klappade min bror på huvudet. Och mycket riktigt - där kom de äntligen. Pappa på vägen och katten i full karriär över hagen mot ladan och med sina tre ungar i släptåg.

Det visade sig att katten varit borta vid den gamla nedlagda soptippen med sina ungar när två av de tre små kasat ner i en sandgrop där de sedan suttit utan att kunna ta sig upp. Katten kunde inte själv ta sig upp med dem eftersom hon kanade ner på den lösa sanden men pappa var tillräckligt lång för att kunna lyfta upp ungarna och själv ta sig därifrån.

Och det begrep katten! Och att hon valde pappa var kanske för att han var tillräckligt lång? Eller?

En av våra grannar, som tar sig en sup emellanåt och inte riktigt blir trodd alltid, säger med bestämdhet att hans hund pratar med andra hundar. "Ibland säger han något dumt, jycken och då blir det bråk, men jag har sagt att han får skylla sig själv!"

Tja vad vet vi - att delfiner och späckhuggare "pratar" är ju känt och vi måste väl ändå erkänna att människan varken är det vackraste eller klokaste eller vänligaste djuret på planeten.....den här lille katten på bilden tog som sin uppgift att passa vår minste son när han sov i vagnen eller på en filt ute eller i hängmattan. När han sov inne kopplade katten av men annars låg han plikttroget hos den lille....


I vår sommarstuga fanns inget vatten, det fick vi hämta på en gård längre bort, och ingen värme. Det fanns en gammal vedspis i köket som man kunde värma mat på och två elplattor som var små och egensinniga. Så ofta hade vi mat med oss hemifrån som höll ett tag och här kommer ett recept på en god marinerad fläskfilé som passar bra på buffén eller till en potatisgratäng. Jag serverar ofta varianten på potatissallad som ni fick recept på tidigare till denna rätt.

MARINERAD FLÄSKFILÈ
Till 10 personer på buffén

Gnid in 2 ½ kg fläskfilé med en kryddblandning gjord på:
2 msk salt
½ tsk svartpeppar
1 tsk mexikansk kryddblandning
1 tsk stött rosmarin
1 tsk salvia
1 tsk vitlökspulver

Bryn köttet i smör runt om och lägg i en långpanna. Sätt in pannan i ugnen 225 grader i 15-20 minuter.

Gör marinaden:
½msk salt
1 tsk svartpeppar
1 dl vitvinsvinäger
3/4 dl vatten
3 dl olja
2 rivna vitlöksklyftor
1 finhackad gul lök
1 dl kapris
1 dl finhackad persilja

Låt köttet svalna och skär det sedan i skivor som läggs på ett fint fat. Häll över marinaden och låt stå över natten.