EN STUND PÅ JORDEN

Jag gräver lite, reser mig och kikar över axeln. Jag hänger en vit tvätt i skuggan av ett körsbärsträd och ser mig om. Jag öppnar dörren, sätter matkassen vid mina fötter och kastar en blick inåt hallen. Jag går uppför trappan på kvällen och vänder mig för att kalla...men inte en enda gång är han där.

Jag saknar...

Katten äter sin mat och kastar ett öga på den tomma matskålen intill. Han leker med en gammal solros men verkar ändå uttråkad och han vilar i stolen framför TV:n på kvällen med ett öga öppet.

Han saknar....

Under så många år, i alla väder och med gott mod tog han plats i vår värld. Med ett stort hjärta och ett godmodigt sätt lade han världen för sina fötter. I ur och skur, i vått och torrt fanns han där och gav oss sin kravlösa kärlek med en sådan självklarhet att man häpnade ibland. Med den lilla svansen stolt i vädret och de små öronen flaxande tog han täten och visst liknade han en liten gris bakifrån.....

Överallt var han välkommen och vi hade honom med oss på allt vi gjorde. Med sitt vänliga sinne och glada lilla ansikte, sin klokskap och sin värdighet gjorde han våra dagar soliga och varma. Ensamma stunder och kalla nätter låg han där och delade med sig....av den trofasta kärlek som fanns i överflöd hos denne lille man....

Vi saknar.....

En gammal trogen vän är borta och dagarna blev långa och svåra. Det blev plötsligt svårt att stiga upp, att ta en promenad, att ta hand om trädgården, att sitta i soffan, att gå och lägga sig.....det fattas någonting......hela tiden.

De fina minnena är just nu oerhört svåra men de kommer att bilda en värmande pläd inom kort - jag måste bara vänja mig....

Älskade, älskade lille hund.....som jag saknar Dig!