KANINER OCH STÖRIGA KATTER

Jag har strosat omkring på gräsmattan och funderat, burit säckar med jord hit och dit, klippt bort överblivet och torrt från nymornade perenner, skaffat sorgkanter under naglarna av all lerjord och införskaffat lite färgglad fägring till krukor och rabatter.

Jag har suttit ett par gånger också - mot garageväggen i västersol och med upprullade byxben för att tillföra de aningen bleka skenbenen början till solbränna. "Man ser ju för fan ut som en blåmanet!" Min kära gamla vän Ann-Charlotte hade just påbörjat en prövning - på alla sätt -i ett provrum på KappAhl för sådär en trettiofem år sedan, när hon ilsket muttrande gav mig en oemotståndlig bild av en blåmanet i en rödrandig bikini!

Jag och butiksbiträdet ,som gick förbi med ett antal provade plagg från klädstången, skrattade högt båda två. "Ja det var en träffande beskrivning!" Butiksbiträdet kluckade hest och skakade på huvudet.

Och det är faktiskt en utmärkt beskrivning av vad som uppenbarar sig i ett provrum när man i april klär av sig och sätter på sig en färgglad bikini. Betänk att vi då var knappt tjugo och inte som nu - medelålders. Idag skulle jag ALDRIG utsätta mig, eller någon annan för den delen, för ett provrum i april med en bikini som ska bedömas. Varför man envisas med dessa gräsliga lampor är obegripligt - lite dämpad belysning tack!

För den delen är det hel baddräkt som gäller nuförtiden och jag provar aldrig! Men benen får ju ha sig en omgång innan man släpper ut dem i sällskap med andra ben. Så där satt jag med ansiktet mot solen och de bara underbenen på en pall och njöt....en rörelse i gräset fick mig att titta upp och där satt den lille katten. Jag har sagt förut att han är liten för att vara hankatt, ganska klumpig men ändå vig och dessutom har han kaninben. Ja i alla fall bakbenen ser ut som kaninben. Han är otroligt mjuk - precis som en kanin och ibland hoppar han runt på gräset och om han inte är hälften kanin så imiterar han fantastiskt bra....

Min sambo fnyser när han hör mig "Kanin! Du är ju knäpp!" Men idag har han fått bevis på att jag i alla fall inte är helt fel ute. Vid garaget har vi en lite rabatt där några lökväxter börjat ta fart. Jag har rensat och klippt och glatt konstaterat att det kommer att blomma av tulpaner där inom kort. Inte många, kanske sju eller åtta stycken - det är en liten rabatt - men i alla fall....

Så idag när jag släpade runt på en säck med jord slängde jag en blick ner på mina tulpanlökar....och fick se ett par av dem avgnagda ner till jorden. Ingenting kvar! Jag glodde förvånat på de knubbiga stumparna som en gång varit så lovande och visade min sambo. "Det är säkert en kanin", sa han och fortsatte ut i garaget. Kanin? Vi har faktiskt inga kaniner i trädgården men vi har en...just det en katt!

Jag såg mig omkring och fick syn på honom mitt på gräsmattan där han kastade runt en gammal tvättsvamp som han troligen hämtat i garaget. Jag glodde misstänksamt på honom men han bara fortsatte sin lek med tvättsvampen och i förbigående daskade han till hunden som stillsamt sträckt ut sig i den sista kvällssolen.

Jag fortsatte med mitt, till synes helt ointresserad av kattens förehavanden men med en spions alla utmärkande egenskaper på helspänn. Så småningom var tvättsvampen oskadliggjord och eftersom hunden inte överhuvudtaget var intresserad av vare sig lek eller slagsmål, drog sig katten mot stallet.

Och där i en slänt! Står de mest fantastiska tulpaner man kan tänka sig. För tillfället nyss uppstigna men om en månad höga och ståtliga med kronblad som ser ut som om någon målat dem med varsamma penseldrag - mina stoltheter! Mot denna tulpanrabatt var han på väg! Jag smög efter och fick se den lille marodören i sitt esse! Med snabba ryck strimlade han tulpanbladen och spottade ut resterna! Eller....åt han av bladen?

Snabba steg mot garaget och sambon. "Det är bevisat - hälften katt, hälften kanin!" Jag pekade triumferande mot stallet. Min sambo skakade på huvudet och följde med mig ut. När han såg katten med lycklig min i tulpanrabatten skrattade han stillsamt och sa "Ah låt honom vara, vad gör det?!"

Jag kommer inte att ge upp! Strax innan jag stängde trädgårdsbutiken för natten och gick in för att hälla upp ett glas vin, gjorde odjuret ett anfall mot en nyss uppkommen ormbunke. En liten planta drogs upp med rötterna och jag fick ta till röstresurserna. "NU ÄR DET BRA!" Katten blinkade oförstående mot mig och slank iväg och jag fick dåligt samvete....en liten stund...tills jag såg honom sätta sig och pinka på mina älskade stockrosor!

Kaninstek på söndag?

Nej vi tar något annat.... Under en vår i början av åttiotalet gick jag en matlagningskurs hos en mycket duktig krögare och fick lära mig en hel massa.....bland annat lagade vi denna underbara måltid:

HELSTEKT FLÄSKKOTLETTRAD MED SVAMPSÅS
6 personer
1½ kg fläskkotlettrad med ben och fettkanten kvar
1 tsk paprikapulver
2 tsk kummin
50 gram smör
2 oskalade äpplen i klyftor
1 buljongtärning + 1 dl vatten
salt och nymalen svartpeppar

Putsa steken men låt fettkanten och benet sitta kvar. Gör små fickor i köttet med en liten vass kniv och fördela paprikapulvret i fickorna.
Klappa in steken med salt, peppar och kummin och bryn den i smör runt om i en stekgryta som tål ugnsvärme.
Stoppa ner äppelklyftorna runt steken, blanda smulad buljongtärning med vatten och häll vätskan runt steken.
Ställ in grytan utan lock i ugnen på 175 grader och låt den stå på nedersta falsen i drygt en timme.

Gör såsen under tiden.

250 gram rensade färska champinjoner
30 gram smör
1½ del vetemjöl
3 dl grädde
2 dl silad sky från steken
salt, peppar, paprikapulver

Fräs svampen i en panna utan smör tills vätskan kokt ur. Tillsätt smöret och pudra över mjölet. Rör om och låt mjölet fräsa innan du tillsätter grädde och sky under omrörning.
Smaka av med salt och kryddor.

Skär loss köttet från benet och skiva det. Lägg det på ett fat och häll över såsen.

Servera med hasselbackspotatis, gelé och sallad.