UNDERHUDSFETT OCH SKÖLDPADDOR


Kaffet smakar alltid bäst utomhus - även om det kallnar fort just nu. Precis som den där varma korven man blir tvungen att köpa när man går förbi korvkiosken på söndagspromenaden. Doften av grillad korv som strömmar ut genom luckan och gör att man måste.....även om det bara var en timme sedan man åt...

Lutad mot den vitmålade farstuväggen och med morgonsolens första, sneda strålar mot kinderna intar jag mitt morgonkaffe och inser att lycka kan vara många olika saker...

Som denna morgon....

Fåglarna stimmar omkring och letar fruar, kvistar, lämpliga byggplatser och rivaler att fäktas med. I ena hörnet, under de höga gamla granarna, festar fasanerna på övervintrade äpplen som nog jäst att döma av fåglarnas godmodiga kuttrande....

Katten har tagit sig upp i en övergiven balkonglåda och putsar sig i värmen medan han iakttar fågellivet runt omkring med misstänksam min. Han är ingen jägare och det vet han men han tycker om tanken på att verka skräckinjagande och gör en och annan fruktlös raid bara för att.....

Och den gamla ledbrutna hunden sträcker gäspande på sig, sätter nosen i luften och vädrar och sjunker sedan tungt ner på sin filt med en nöjd suck.

Själv ser jag mig omkring redo att ta itu med det underbara vårbruket.......och kanske få ner lite penséer i krukorna som stått tomma sedan i höstas. 

När våren tar sådana här krafttag dras man med....man ser plötsligt dagar på stranden, cykelutflykter, grillkvällar, saftstunder i skuggan......

När vi var i stugan vid havet bodde vi i stort sett på stranden. Ett gult trästaket var det enda som skilde oss från sanddynerna. Vi var strängt förbjudna att gå till "sjön" själv - alltid vuxet sällskap på stranden! Varför man sa sjön om havet är fortfarande oklart - kanske för att vi badade i en del av Östersjön......

En av dessa varma sommardagar hängde jag min gula badrock över axlarna och ställde mig på verandan för att invänta resten av familjen. Min brors röst hördes från köket när han beordrade mormor att packa ner saften, kexen och vetebullarna. Min kusin smorde in sig med den obligatoriska kokosoljan och rättade till bikiniöverdelen - killen i stugan bredvid skulle kanske också komma ner och bada....

Dörren till verandan drogs igen och låstes och mormor och lillebror kom ut genom dörren på baksidan med strandpackningen..."lite hjälp här tack!" Mormor pekade på de tre badmadrasserna som låg i sanden. "Ska ni ha dem med så varsågoda och bär!"

Madrasserna hade vi fått året innan av morfar - de hade en plastruta i kudden så att man kunde ligga på magen på madrassen i vattnet och se fiskar och annat genom det lilla fönstret. Vi hade förtjusta simmat runt med de där madrasserna även i den lilla runda poolen!

Men i år såg min kusin med besvärad min på sin gula madrass och rynkade på näsan. "Nej jag tänker inte ligga och plaska på en sån....fånigt!" Mormor drog ett bloss på cigaretten och gav henne en road blick. "Nehej, Du slipper. Men ni då?"

Min bror greppade sin och gick mot grinden men jag stod osäkert kvar. "Nå!?" Mormor började bli otålig....men jag tvekade. Var det risk för att bli betraktad som barnslig? Skulle man istället sitta snyggt på en filt och smörja in sig med kokosolja och hoppas att killen i stugan bredvid skulle tycka att man var skitsnygg...?

"Nu går vi!" Mormor lyfte korgen med fika och gick efter lillebror mot grinden. Jag tog madrassen med mig.

Vi hade precis hunnit lägga ut filtarna och handdukarna i sanden, mormor hade just öppnat munnen för att påminna min bror om att inte ha så bråttom....när han stormade ut i det kyliga vattnet med madrassen i högsta hugg. Han paddlade runt i exakt fyra minuter innan han rusade upp ur vattnet och kastade sig ner på filten med huttrande läppar.

"Om Du skulle ta det lite lugnt", förmanade mormor. "Du hinner ju knappt i förrän Du är uppe igen! Är det ens lönt att Du följer med ner hit?" Med oförstående min kurade lillebror ihop sig i solen och muttrade "ska man aldrig få någon fika här...."

Jag tog väldigt mycket längre tid på mig när jag skulle bada. Jag höll min madrass under ena armen och tog mig långsamt ut i vattnet. Men när jag väl kommit i kunde jag stanna i havet i timmar. Min bror hade snappat upp en diskussion om underhudsfett och förmågan att hålla värmen - jag tror att det hade med fiskar att göra - och han ville gärna visa att han minsann hängde med..."bra med underhudsfett, syrran!" , konstaterade han viktigt och förstod inte alls varför mormor daskade till honom i nacken och bad honom hålla klaffen.

När jag låg där på min madrass och guppade kände jag den varma solen på ryggen, jag hörde fiskmåsarnas skratt och barnröster på avstånd. Det var nästan så att jag slumrade till där bland de vaggande vågorna.....så hör jag plötsligt en bekant röst. "Hej på er! Kan jag låna en madrass? Och smaka en bulle...?" Jag lyfte hastigt på huvudet och rullade ovigt av madrassen. Det var han! Killen i stugan bredvid! Brunbränd med en vetebulle i handen var han på väg ut till mig med lillebrors madrass under armen....

Vi paddlade runt en bra stund och letade fisk, längre och längre ut. På stranden stod mormor och höll oss under sträng uppsikt. Det var absolut förbjudet att paddla för långt ut och nu viftade hon frenetiskt åt oss att komma in mot land. Jag hade kunnat paddla till Danmark med lätthet den förmiddagen om föremålet för min ömma låga hade velat följa med....men det ville han inte och till sist drog vi oss mot stranden.

När grannkillen leende lämnade tillbaka madrassen hördes min lillebrors ljuva stämma när han pekade ut mot mig och stolt utbrast: "Henne slår ingen - hon kan bada hela dagen och det beror på underhudsfettet!" Han var övertygad om att det var BRA att ha underhudsfett!Kul lillebror!

Och på filten med de nyinköpta solglasögonen på näsan konstaterade min kusin krasst att likheten mellan mig och en sköldpadda varit slående därifrån strandkanten. "Förmodligen var den ännu mer slående där ute till havs..."

Idag vet jag att hon var avundsjuk och förbannade sitt misstag att inte ta med sin madrass... men som trettonåring...tja man kan säga att det där med underhudsfett och sköldpaddor spökade i några år....tills jag blev klok på vad som egentligen är viktigt....

Nu för tiden badar jag sporadiskt, där jag bor är det riktigt kallt i vattnet! Och idag är det faktiskt min lillebror som ligger i längst - undrar om jag ska ta upp det där med underhudsfett någon dag......

Min farfar åt väldigt gärna grova mackor med isterflott och salt - och det gjorde jag med! Min mormor bakade "flottabullar" som gick åt med vindens hastighet när de sattes fram till eftermiddagsfikat...

Här kommer ett väl bevarat och småhemligt recept - känn er utvalda!

FLOTTABULLAR
På bilden med florsocker men det är godare utan!

3-4 ägg
1,5 kopp socker
2,5 kopp mjöl
1,5 tsk bakpulver
1 kopp mjölk

Det är kaffekoppar - inte muggar vi talar om. Smeten ska vara tjockare än sockerkakssmet.

Värm isterflott eller kokosfett i en kastrull tills den är redo för fritering och klicka sen ner smeten - en stor matsked per bulle. Bullarna flyter upp när de är klara och ska vara bruna på ytan. Se upp för de är varma!!