BACILLER OCH SMÅJÄVLAR


En av töserna i familjen är sambo med en man som arbetar med barn på en förskola. Hennes förkylningar har ökat dramatiskt sedan de flyttade ihop och eftersom hon har ett flygande arbete blir oftast konsekvensen att hon måste stanna hemma från jobbet....kanske borde man ha risktillägg när man bor ihop med någon som vistas bland de "elakaste" baciller man kan tänka sig - småbarnens. En förkylning är dock en vindpust jämfört med riktigt elaka och svåra sjukdomar som oftast drabbar barn - som tex polio som sprids som en löpeld på sina håll idag......

I min barndom fanns det en hel del "regler" som spreds av mina mycket skrockfulla mostrar. Vissa saker gjorde man helt enkelt inte. Och när det gällde just polio, eller barnförlamning som det kallades då, var vi strängt förbjudna att göra det man gärna gjorde på hösten - att hoppa i eller springa genom högarna av nedfallna löv! Gjorde man det kunde man vara säker på att drabbas av barnförlamning! Och den enda möjlighet till bot som gavs var att man drogs tre gånger genom ett ihåligt träd.....

Det vimlade verkligen av småjävlar i vår omgivning, om man skulle tro dessa mina mostrar...och det skulle man....

Man fick absolut inte fälla upp något paraply inomhus, vild ljung, som det fanns gott om utanför stugan vid havet, fick under inga omständigheter tas in. Den kunde få stå i en vas ute på verandan men icke inomhus! Drömde man om tänder betydde det dödsfall, flög en fågel mot rutan betydde det också att något gräsligt skulle hända...ja hade man varit nervöst lagd hade man knappt vågat gå utanför dörren...och det gjorde man inte heller om det råkade vara fredagen den trettonde....ja, i alla fall om man var en av mostrarna...

Man spottade tre gånger om en svart katt sprang över vägen och man gick naturligtvis aldrig under en stege! Vilket i och för sig var en klok tanke - den som stod på stegen kunde ju faktiskt tappa ner en hammare eller en färgburk....

En av mina mostrar hade ett favorituttryck som hon använde i stort sett varje dag. Hon tog sig för bröstet, drog efter andan och utbrast "Oh, mina nerver!" Skulle jag eller min bror lägga nycklarna på bordet eller råka spilla salt på duken slöt hon ögonen och tog till sitt favorituttryck innan hon ryckte ut till räddning. Nycklarna föstes ner med någon form av redskap - en kökskniv eller en slev - för man fick INTE ta i dem med händerna! Salt hälldes i händerna på den som spillt och så skulle det kastas över ena axeln - jag minns faktiskt inte vilken just nu...

Man sa "peppar, peppar ta i trä" ideligen och ibland klämde man i med"från höger till vänster, goda förtjänster" - vilket gällde den svarta katten. Kom den från höger var det ganska ok....?

Det gällde att hålla tungan rätt i mun när man skulle hålla undan alla olyckor och onda andar....

Min farmor hade en annan inställning till det där med andar. För henne var de inte onda utan hjälpsamma. Tappade hon en gaffel sa hon "Jaha, då får vi dambesök" och råkade en kniv falla till golvet var det således en herre som skulle komma förbi...vad som hände om man tappade en sked vet jag faktiskt inte.... men farmor tyckte att det kunde vara bra att veta att man skulle få besök. Då var man ju beredd med kaffepannan och sockerkakan.

Faktum är att min farmor hade en välutvecklad känsla för se och förutse och jag är ganska säker på att det inte var på grund av en tappad gaffel eller kniv.

Hon visste när saker skulle ske bara och det var inget konstigt med det. Hon såg det som fullständigt naturligt när hennes mor berättade att "Far sitter i stolen på kvällen och då pratar vi en stund..."och då hade han varit borta i många år..

Om det var onda andar eller en lurig tomte som satte griller i huvudet på min lillebror när han just hämtat sig efter scharlakansfeber vet jag inte, men roligt var det - tyckte jag.

Min mamma hade just öppnat fönstret till vädring i  mitt och min brors gemensamma rum och var i färd med att bädda lillebrors säng när han plötsligt stod i dörren med uppspärrade ögon. "Vad GÖR Du?" utbrast han och stirrade på vår mor. "Hur menar Du nu?", undrade mamma och fortsatte bädda.

"INGA LAKAN!" Han hoppade i ren frustration jämfota på stället. Mamma drog örngottet över kudden, puffade till den och slätade ut täcket. "Jag ligger INTE i den sängen". Min bror pekade ilsket på sängen.  "Nehej", sa min mor och stängde fönstret. "Varför inte det?" "För att jag INTE vill ha scharLAKANSfeber!!"

Min, ganska luttrade, mor skakade leende på huvudet tills hon insåg att han menade allvar...och i dagar försökte vi alla sen förklara att man inte får scharlakansfeber av att sova på lakan - men förgäves. I nästan en vecka vägrade min bror att sova med lakan i sängen....sen lyckades min tålmodige far övertyga honom om att det faktiskt inte var någon fara och vi fick lugn i huset igen. Tänk vad man kan få för sig ibland!

Vissa saker vet man med säkerhet, som att det är helt riskfritt att ha lakan i sängen och att Polio är en svår sjukdom som inte har med ruttnande löv att göra, men annat.....

Jag undviker faktiskt fortfarande att lägga nycklarna på bordet, jag spottar för det mesta tre gånger när min väg korsas av en svart katt och nog utbrister jag "peppar peppar, ta i trä" allt som oftast.....bara för säkerhets skull....

Det är inte fredagen den trettonde idag så det borde vara riskfritt att gå ut men det är det inte! "Sven" härjar och träd faller som tandpetare...jag stannar inne och gör en kryddig och god kvällsrätt med aubergine istället:

MOZZARELLA- OCH TOMATFYLLD AUBERGINE

2 medelstora auberginer
10 körsbärstomater
2 mozzarellaostar
1 vitlöksklyfta
2 kvistar bladpersilja - inte stjälkarna, bara bladen
1 dl riven parmesanost
1 ½ msk ströbröd
3 msk olivolja
2 msk pinjenötter
salt, socker och chiliflingor

Sätt ugnen på 220 grader.
Dela auberginen på längden och gröp ur köttet så att Du får två "skålar". Spara köttet i en skål.
Lägg aubergineskålarna i en ugnsfast form, pensla med olivolja och salta.
Grädda dem i ca 40 minuter.
Skär det urgröpta köttet i små bitar och stek dem i olivoljan på medelvärme tills de fått en gyllenbrun färg - ca 5 minuter.
Hacka tomaterna och lägg dem i pannan med aubergineköttet. Salta och stek någon minut. Strö över en nypa socker och en nypa chiliflingor.
Låt blandningen svalna medan Du finhackar persilja och vitlök och skär mozzarellan i mindre bitar.
Blanda ner hacket  och osten i aubergineblandningen, fyll aubergineskålarna med blandningen och strö över ströbröd, pinjenötter och parmesanost.
Grädda i ca 25 minuter - sätt på grillen de sista minuterna så får allt en fin färg.

Servera med en blandad sallad och lite extra parmesan.