VANLIGA DAGAR OCH KRABBELURER

Min första semesterdag en sommar för tjugo år sedan började som en helt vanlig dag - trodde jag.

Min man var på väg till jobbet och kaffekokaren spottade och fräste i köket. Min två och ett halvt år gamla son snusade i sin säng och i min säng hade min femåring krupit ner nån gång under natten. I samma ögonblick som jag slog upp ögonen började jag planera dagen. Vi skulle hinna mycket idag - städa, tvätta, laga lunch, läsa,  gå till lekplatsen eller kanske till badet....och baka krabbelurer. Favoriten bland alla mellanmål som jag faktiskt tröttnat lite på men som jag efter övertalning lovat att baka idag.

Jag vände mig mot min son och såg att han var vaken. Jag log mot honom och sa något om att det minsann var badväder idag när jag plötsligt insåg att han varken såg eller hörde mig.

Jag försökte sätta honom upp och upptäckte att ena armen hängde slappt vid hans sida och att ena mungipan föll ner.

Paniken grep tag i mig, jag skrek på min man och helvetet hade börjat.

Ilfärd till sjukhuset, telefonsamtal till mormor som kom och hämtade lillebror, undersökningar, tröstande ord, lugnande sköterskor och nonchalanta läkare. Vi skulle nog inte oroa oss, det var säkert bara blodsockerfall!? NOG inte oroa sig?!! Vilken förälder tar till sig det rådet?

Efter tjat, hot och sittstrejk fick vi till stånd en röntgen som visade det jag hela tiden misstänkt - vår son hade drabbats av en hjärntumör fem och ett halvt år gammal!

Och jag längtade tillbaka till de dagar som varit innan, de dagar som aldrig kommer igen, de helt vanliga dagarna som man då och då klagat över. Och jag lovade mig själv att om vi bara inte förlorade honom så skulle jag aldrig ta något för givet, jag skulle njuta av vardagen och alla "vanliga dagar" och jag skulle baka krabbelurer till mina ungar varje dag. Om vi bara inte förlorade honom....

Vi genomled operation, åratal av provtagningar och röntgenundersökningar, oro, oro, oro....men vi överlevde! Varje dag är jag så innerligt tacksam för det och nuförtiden kan jag faktiskt njuta av att vakna på morgonen. I många år fasade jag för morgnar - var det en vanlig dag eller.....

Och jag har bakat många hundra krabbelurer till mina egna och andras ungar genom åren!

Senast nu i helgen faktiskt då tre vuxna "ungar" satt vid mitt köksbord och åt dem varma med fingrarna. För mig är det den absolut största lyckan i livet - att kunna baka krabbelurer till båda mina barn!



Recept på Krabbelurer:

Vispa 2 ägg med 1½ dl socker. Rör i 1½ dl mjölk och 4½ dl vetemjöl som blandats med 2 tsk bakpulver. Vispa smeten klumpfri och grädda i pannkaksjärn. Ca en msk smet till varje krabbelur.