VANLIGA DAGAR OCH KRABBELURER

Min första semesterdag en sommar för tjugo år sedan började som en helt vanlig dag - trodde jag.

Min man var på väg till jobbet och kaffekokaren spottade och fräste i köket. Min två och ett halvt år gamla son snusade i sin säng och i min säng hade min femåring krupit ner nån gång under natten. I samma ögonblick som jag slog upp ögonen började jag planera dagen. Vi skulle hinna mycket idag - städa, tvätta, laga lunch, läsa,  gå till lekplatsen eller kanske till badet....och baka krabbelurer. Favoriten bland alla mellanmål som jag faktiskt tröttnat lite på men som jag efter övertalning lovat att baka idag.

Jag vände mig mot min son och såg att han var vaken. Jag log mot honom och sa något om att det minsann var badväder idag när jag plötsligt insåg att han varken såg eller hörde mig.

Jag försökte sätta honom upp och upptäckte att ena armen hängde slappt vid hans sida och att ena mungipan föll ner.

Paniken grep tag i mig, jag skrek på min man och helvetet hade börjat.

Ilfärd till sjukhuset, telefonsamtal till mormor som kom och hämtade lillebror, undersökningar, tröstande ord, lugnande sköterskor och nonchalanta läkare. Vi skulle nog inte oroa oss, det var säkert bara blodsockerfall!? NOG inte oroa sig?!! Vilken förälder tar till sig det rådet?

Efter tjat, hot och sittstrejk fick vi till stånd en röntgen som visade det jag hela tiden misstänkt - vår son hade drabbats av en hjärntumör fem och ett halvt år gammal!

Och jag längtade tillbaka till de dagar som varit innan, de dagar som aldrig kommer igen, de helt vanliga dagarna som man då och då klagat över. Och jag lovade mig själv att om vi bara inte förlorade honom så skulle jag aldrig ta något för givet, jag skulle njuta av vardagen och alla "vanliga dagar" och jag skulle baka krabbelurer till mina ungar varje dag. Om vi bara inte förlorade honom....

Vi genomled operation, åratal av provtagningar och röntgenundersökningar, oro, oro, oro....men vi överlevde! Varje dag är jag så innerligt tacksam för det och nuförtiden kan jag faktiskt njuta av att vakna på morgonen. I många år fasade jag för morgnar - var det en vanlig dag eller.....

Och jag har bakat många hundra krabbelurer till mina egna och andras ungar genom åren!

Senast nu i helgen faktiskt då tre vuxna "ungar" satt vid mitt köksbord och åt dem varma med fingrarna. För mig är det den absolut största lyckan i livet - att kunna baka krabbelurer till båda mina barn!



Recept på Krabbelurer:

Vispa 2 ägg med 1½ dl socker. Rör i 1½ dl mjölk och 4½ dl vetemjöl som blandats med 2 tsk bakpulver. Vispa smeten klumpfri och grädda i pannkaksjärn. Ca en msk smet till varje krabbelur.

 HÖSTVILA OCH VITLÖK

Trädgården börjar göra sig redo för höstvila och vinterdvala. Det är med lite vemod och lite saknad jag börjar plocka in krukor och redskap i förrådet. Men vi behöver nog lite vila från varandra, jag och trädgården. Tidigt i våras var jag ute med sekatör och spade och började vår putsningen. Jag har rensat ogräs, delat plantor, flyttat runt plantor, sått fröer, planterat potatis, klippt gräs, ansat och vattnat. Allt med stor glädje. Men nu känner jag mig ganska nöjd och tycker att det börjar bli dags för soffhörnan och bokhögen några månader.

Jag gör inte mycket höstning i trädgården, det mesta får stå kvar som det står. Solrosorna hänger med huvudet men är till stor lycka för alla fåglar som kalasar på fröerna. Och nästa sommar har fåglarna tackat mig med nya "planterade"  solrosor. På de mest otippade ställen!

De flesta blommor i trädgården har fröställningar som tilltalar djuren och dessutom kan de ge skydd åt igelkottar och andra små djur som söker vintersovplats. Vintrarna här är ofta kalla och snön faller inte rakt ner som stora och vackra flingor utan kommer från sidan som sylvassa ispiggar! Då fryser både vi och djuren men under hängande grenar och slokande blommor i rabatten kan ett och annat fruset djur kura ihop sig.


Och eftersom min energinivå sjunker i takt med att ljuset drar sig undan tänker jag istället ta mig an vårstädningen  i april med full kraft.

En sak ska jag dock göra idag - plantera vitlök! Ingen vitlök går upp mot den man själv odlat!

Och det är så enkelt: Köp ett par stora fina vitlökar och dela dem i klyftor. Stick ner dem ett par cm i trädgårdslandet och märk ut var du satte dem. Annars ryker de kanske i den allmänna vårstädningsyran....
Nästa år i augusti/september kan Du skörda egen härligt doftande vitlök!

Den vitlök jag skördat i år har bla hamnat i mitt goda vitlökssmör som jag alltid har en rulle av i frysen.
Enkelt som bara den - jag har inget riktigt recept men prova Dig fram.

VITLÖKSSMÖR
Lägg 200 gram riktigt smör i en bunke och ställ det i rumstemperatur en halvtimme. Pressa över ½ - 1 citron. Riv i 2-3 vitlöksklyftor - fler om Du gillar mycket vitlökssmak. Tillsätt 1-2 tsk flingsalt och 1 dl finhackad persilja. Kladda ihop smöret med fingrarna, rulla till en rulle och täck med plastfolie eller frysfolie. Förvara i frysen och ta fram efter behov.

Tips: Skär smörrullen i 2 cm breda skivor men inte hela vägen igenom - låt den sitta ihop i botten. Så blir det lättare att ta så mycket Du behöver ur frysen.


Till sist ett boktips för soffhörnan:
Shaffer: Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap.
En underbar bok om en brevväxling mellan författaren Juliet i London och ett antal personer på ön Guernsey i Engelska kanalen. En berättelse om livet och människorna på ön och om hur en mycket speciell läsecirkel uppstår under tyskarnas ockupation av Guernsey under krigsåren. Läs den!

 ÄPPLETIDER!

När jag ser ut på de dignande grenarna i våra tre äppleträd får jag en släng av prestationsångest. Stora, röda eller gula och MÅNGA!

Så mycket frukt kräver idérikedom, tid och ork och storasystern inom mig uppmanar mig: Ta hand om frukten, låt inget gå till spillo - var duktig! Det är klart att man vill ta hand om det som så frikostigt växer men ibland vet man inte riktigt hur. Jag hade tänkt prova torkning av äppleskivor men så långt har jag inte kommit än och äppelkräm tycker jag inte om..........

Jag har räfsat upp de äpplen som fallit till marken och blivit fula och transporterat dem till gödselstacken. Där kan de göra nytta på olika sätt och där hittar fåglarna och igelkottarna dem.

Vi har gott om fåglar i trädgården. Bland annat har ett  duvpar  bott här sen i somras. De hade en unge som blev offer för en rovfågel. En vacker sommarkväll  när solen var på väg ner bakom granarna satt vi och njöt i trädgården. Jag hade just hällt upp ett glas kallt vitt vin och lyfte glaset samtidigt som jag i ögonvrån såg en rörelse.

Jag hann knappt se vad som hände men plötsligt flög en stor fågel iväg med den grå duvungen i klorna. Fågelungen skrek och jag bara gapade. Vilket drama! Min sambo hann överhuvudtaget inte alls se vad som hände och så var det plötsligt över.

När jag ser på duvparet som vaggar omkring i trädgården i höstsolen undrar jag om de sörjer.....förstod de vad som hände? Har de gått och letat efter sin unge? Jag vet ju att det är så i naturen - alla måste ju leva. Men ändå får jag en klump i magen när jag ser de två duvorna där de pickar i sig av solrosfröna som faller ner från de överblommade solrosorna.

Jag hoppas att de stannar kvar trots allt och häckar här till våren igen. Och får en ny liten grå unge att ta hand om.


Åter till äpplena - en del har jag plockat in och ska göra äppelpaj av.  Här kommer att recept på en supergod paj. Knäckig, lite salt och enkel!


KNÄCKIG ÄPPELPAJ
För 6 personer

Sätt ugnen på 200 grader

Smält 150 gr smör i en kastrull tillsammans med 2dl råsocker, ½ dl ljus sirap och ½ dl vispgrädde.

Ta kastrullen från värmen och blanda ner 3dl havregryn, 1½ dl vetemjöl, ½ tsk bakpulver och 1 tsk flingsalt.

Dela, kärna ur och skär 600 gram äpplen i klyftor. Lägg dem i en smord pajform och fördela smeten över. Grädda mitt i ugnen ca 30 minuter tills pajen är knäckig och gyllenbrun.

Servera med kall vispad grädde eller glass.

Måndagsbarn

Min farmor lärde mig en ramsa när jag var liten:

Måndagsbarn har fagert skinn
Tisdagsbarn har älskligt sinn
Onsdagsbarn är fött till ve
Torsdagsbarn ska mycket se
Fredagsbarn får kärlek och lycka
Lördagsbarn ska mödorna trycka
Söndagsbarn får leva och njuta
och sedan berömligt sluta

Jag rabblade den på barns vis och fattade inte egentligen innebörden. Förrän jag blev äldre och förstod att barn födda en måndag ska ha fagert skinn - vara söta helt enkelt.

Och jag är alltså född en måndag i jungfruns tecken. Kritiskt lagd - som ju personer i jungfruns tecken sägs vara - och på jakt efter det söta som skulle finnas där enligt ramsan.

Det gick ju sådär, får jag säga. Kritiskt granskade jag brösten, håret, rumpan, benen.....och ilsket blängde jag på mamma när jag inte fick de där eftertraktade v-jeansen som ju helt säkert skulle föra upp mig från de medelsöta till de skitsnygga!

Tänk om man hade förstått bättre - då hade många års sökande efter "det där som skulle göra susen" aldrig blivit av. Men det är liksom grejen med livet - förnuftet kommer smygande på en och när jag vid femtio års ålder såg på min mjuka och rundade kropp med diverse gropar och streck och på mitt ansikte med skrattrynkor (och lite andra rynkor såklart) och tyckte att jag var rätt snygg insåg jag att jag blivit förnuftig.



Min farmor trodde aldrig att jag skulle tolka hennes gamla ramsa på ett så bokstavligt sätt och hon drog på munnen och skakade på huvudet åt mina tokigheter.....och så sa hon åt mig att sluta göra grimaser för om "vinden vänder kan du bli sån..." och sen gick jag och kollade i spegeln varje gång jag gjort en grimas....för tänk om vinden vänt!



Min farmor var en klok och finurlig kvinna som kommer att återkomma här och idag ska jag dela med mig av ett av hennes recept....."Variant på potatissallad". Den gör ALLTID succé
Jag brukar inte laga mat efter recept och det gjorde inte min farmor heller men ung så här:

1 kg kokt avsvalnad potatis delas i lagom stora bitar för en potatissallad

Värm under omrörning:
2½ msk vinäger
2 msk vatten
1 tsk paprikapulver (jag använder söt paprika - inte för stark)
ett par drag från svartpepparkvarnen
½ tsk salt (smaka av!)
Späd med 4-5 msk olivolja eller kallpressad rapsolja.
Tillsätt:
3 msk hackad gräslök
3 msk hackad paprika
1 stor riven vitlökslyfta

Blanda såsen med potatis men ta det försiktigt - och om det blev för lite sås så gör en sats till!

Välkommen till min stuga!

Hit kom jag för några år sedan, förälskade mig och stannade kvar. Mitt liv ändrade hastighet och inriktning och när jag drog ner på farten såg jag mig själv igen. Här trivs jag och här får mina idéer om trädgård och mat flöda fritt.

Om ni vill får ni gärna dela mina stunder i trädgården och vid spisen. Jag älskar att laga mat och jag lagar alltid MYCKET mat!

Jag tror att jag har fått i arv att maten måste räcka till många, att vem som helst kan stiga innanför dörren och vara hungrig. Min mamma har berättat för mig att i det hus hon bodde  som liten fanns det två ingångar - en på baksidan och en på framsidan. Framsidan hade dörr åt en gata och baksidan via trädgården hade dörr åt en annan gata.

Mammas fastrar bodde på ena gatan och hennes farmor på andra gatan. Så när fastrarna bestämde sig för att hälsa på den gamla farmodern gick de helt enkelt rakt igenom mammas hus! Satt mamma och hennes familj vid middagsbordet satte sig fastrarna och tog för sig - allt annat var otänkbart!

Min mamma har alltid sagt: "Det får inte ta slut, bättre med lite rester".