EN TURBOLÅDA OCH KAFFE I VITT PORSLIN


Det är nästan lite komiskt. Staden går i väntans tider...."Nu är det snart dags!" Inte mer än en månad kvar nu!" "Härligt ska det bli, HÄRLIGT!" "Vet man exakt när? Vilken datum alltså?" "Ja bilen är putsad och klar så det är bara att köra!"

I den här stan lever de gamla bilarna ett mycket offentligt liv under sommarhalvåret. Varje vår samlas bilfolket för att  cruisa förbi den stora och förväntansfulla publik som bänkat sig på trottoarer och torg. Det släpas ut stolar och bord, grillar och kylväskor....så är man redo för karavanen av vackra och välputsade amerikanska bilar.

Men det som "öppnar säsongen", det man så förväntansfullt väntar på just nu, är att "Jaktpaviljongen", också kallad "Jakten", ska öppna. Trevligaste serveringen i stan, enligt många.

Denna anrika byggnad anlades redan i mitten på 1800-talet men började inte användas som servering förrän 1926. I många år har den varit stället man åker till i alla fall en gång om dagen under sommaren. För en glass, en kopp kaffe, de hemlagade köttbullarna men kanske framförallt - för att visa upp sina välputsade fordon. Eller för att titta på andras.

Från campingen tvärs över vägen kommer familjerna på sin kvällspromenad. Stugägarna från skogen runtomkring träffas för en öl innan maten. På sommaren passar sena soldyrkare från stranden på att slå sig ner med en macka. I skuggan vid ett lite undanskymt bord sitter de fem kortspelarna - de kommer varje förmiddag och varje sen eftermiddag och tittar bara upp från sitt spel om något alldeles speciellt rullar förbi. Det finns plats för många på den gröna gräsmattan med de gamla trämöblerna.

Min biltokiga, och fantastiskt kunnige, lillebror kan sitta med armarna i kors och lyckligt sucka:
"En Chevrolet Camino-70 ss! Med en 454 LS7 med shift kit i turbo 400-lådan! Alltså här kan man sitta i timmar - jag skulle kunna bo här, faktiskt!" Och min intresserade sambo nickar allvarligt medhåll och tillägger något i stil med: "Ja, och en diffad 12-tum bakaxel....mmm Du kan väl sätta upp ett tält..."

Som lekman sträcker jag mig till att känna igen en Crown Victoria. På sin höjd. Och jag är inte särskilt intresserad av de tekniska detaljerna. Men jag tar mig väldigt gärna hit fina sommareftermiddagar för det är något visst med den här mötesplatsen. Bilarna, motorcyklarna, småstadens charm och förbannelse - alla känner alla. Och visst finns det en viss trygghet i att kunna säga "Kolla där kommer Lasse, han har köpt nytt!" Eller "Är inte det Sören? Har han vunnit pengar?! Den hade han inte i fjol!" En hand höjd till hälsning och en godkännande nick.


Det rullar in en mullrande jättemaskin på parkeringen och vid borden sträcker man på halsen, eller så reser man sig rentav, för att få en bättre blick över vem och vad som kom körande.....

Själv njuter jag av att man kan köpa gott kaffe på gammaldags vis i vit porslinskanna och att solen letar sig ner genom tallarna och överröser de gamla trämöblerna med värmande D-vitamin. Jag kan nöjt vända ansiktet mot solen, lyssna på vågorna som rullar in och känna en varm glädje över den gemenskap denna plats skapar. Mellan de motorintresserade, så klart, men också mellan alla oss andra som sjunker ner i en gammal trästol eller bara går förbi.





Vill ni bjuda på något riktigt gott i påsk? Då ska ni prova denna franska lammgryta. Börja två dagar innan - som de flesta goda grytor blir denna ännu godare om den får stå till sig.

FRANSK LAMMGRYTA
För 6 personer
1 kg lammstek i lagom stora grytbitar                           1-2 squashar                
smör, salt, peppar                                                             3-4 vitlöksklyftor
500 gram stora vita bönor                                              1 burk hela skalade tomater
5 gula lökar                                                                        3 msk tomatpure
4-5 kryddnejlikor                                                              2 msk olja
1 lagerblad                                                                         2 dl rött vin
vatten plus salt
3 stora paprikor

Blötlägg bönorna i rikligt med vatten under natten. Slå sedan av vattnet och häll bönorna i en stor kastrull tillsammans med en liter vatten och två teskedar salt. Stick in kryddnejlikorna i två av lökarna och lägg dem och ett lagerblad i kastrullen med bönorna.

Kok upp, skumma och koka under lock i ca en timme.

Putsa köttet och bryn det i smör i en gryta. Salta och peppra och häll på 3 dl vatten. Låt koka under lock på svag värme i ca 30 min.

Kärna ur paprikan och skär den i ganska stora bitar. Skala och skär den återstående löken i lika stora bitar och skär sedan squashen grovt. Häll oljan i en kastrull och häll ner grönsakerna. Rör runt och häll ner tomater, tomatpure och pressad vitlök. Salta och peppra. Koka grönsakerna mosiga.

Slå av vattnet från de kokta bönorna och häll dem och grönsakerna i grytan med köttet. Späd med vinet och låt allt koka ihop. Smaka av med mer kryddor och om Du tycker om det så tillsätt lite krossad rosmarin.

Låt grytan stå ett dygn innan Du serverar med ett gott bröd och ett glas rött.

CYKLING OCH KONST


Så var det dags! Cyklarna är pumpade, tvättade och justerade. Cykelhandskar och cykelstrumpor! inhandlade och extrakudden till min hårda sadel uppletad. Kommentaren "räcker inte den röven till för att sitta mjukt!?" har jag hört så tänk det inte ens!

Min sambo, han som hävdar att "cykling inte är sport utan konst",  har två vanliga cyklar och en racer och det är också han som tycker att cykelhandskar och cykelstrumpor är vettiga och bra tillbehör att ha i sin låda. Tillsammans med vadderade cykelbyxor....och dessutom kan han på fullaste allvar högtidligt betrakta en, i min smak, alldeles för brant och seg backe och utbrista: "Åh den här backen skulle vara härlig att kämpa sig igenom! Ju segare desto bättre!" Det är något oerhört märkligt över den kommentaren!

Han har skaffat en väldigt fin cykel åt mig och jag tycker absolut om att långsamt glida fram genom det skånska landskapet med solen i ansiktet och termosen i cykelkorgen....men jag kan inte - hur jag än försöker - finna någon som helst glädje i att svettig och flåsande knappt ta sig uppför....jag har dessutom usel balans och kan inte stå upp och cykla. Gissa om jag har utvecklat fina benmuskler.....!

Vi har ungefär 4 kilometer till centrum och det är ju inte så mycket....men eftersom det blåser 364 dagar av 365 här på slätten och det konstigt nog är motvind oavsett vilket håll man cyklar på, känns det ofta mycket längre. Särskilt hemvägen som har ett par "härliga" backar uppför kan reta gallfeber på mig.

De kommunala kommunikationerna har inte hittat hit än, så vill man ta sig ett glas eller två i stan får man vackert grensla sin cykel och bita ihop.

I förra veckan bestämde vi oss för att gå på bio tillsammans med några vänner. Bion - en av Sveriges äldsta - pausar mitt i filmen och då serveras det öl och vin i den lilla "baren". Man får välja om man vill gå onsdag eller torsdag - samma film båda dagarna, det börjar klockan sju och filmerna är omsorgsfullt valda och tilltalar vår smak alldeles utmärkt. Vi har sett många underbara historier här!

Biografen är vackert utsmyckad och ganska liten - det känns lite som att man tar plats i någons vardagsrum när man bänkar sig. Innan filmen sätter igång hälsar biografvaktmästaren oss alla välkomna och berättar lite om kvällens föreställning.......och naturligtvis ökar trivsamhetsgraden när ljuset tänds ungefär halvvägs in i filmen, biografvaktmästaren börjar skramla med flaskorna och vi upplyses om att "Nu är baren öppen! Välkomna fram!"

Faktum är att det där avbrottet är trevligt i många avseenden! Man reser på sig och strosar runt,  människorna i salongen börjar ofta prata om filmen med varandra, man blir lite bundis med stammisarna och nästa gång man kommer in i salongen möts man av ett igenkännande leende och en nick.

Ett trevligt "mittiveckannöje" som alltså kräver lite kondition. Jag tycker själv att min kondis är okej. Jag promenerar ofta långa sträckor i rask takt och jag spelar badminton då och då. Trädgårdsarbete kanske inte platsar som motionsform...eller? Tydligen hade jag misstagit mig totalt på min ork för när jag satte mig på cykeln denna torsdag och trampade mot staden blev jag andfådd direkt! Vi var på väg för att träffa vännerna för ett glas innan bion, det luktade hav, kvällen var mild och koltrasten jammade...det borde ha varit helt underbart!

Min sambo susade iväg med ett lyckligt leende på läpparna med kommentaren "Äntligen är säsongen igång"! Och jag log ansträngt, mumlade något otydligt och försökte att inte flåsa. "Är Du med?" är också en sån där otroligt irriterande kommentar som min käre vän kan kläcka ur sig. Vad menas med det? Att han är rädd att jag cyklat i diket, att han tycker att jag är långsam, att han vill visa hur oberörd han själv är....?

Men denna gång fälldes inga irriterande kommentarer. Istället vände han sig om mot mig och hojtade "Faan vad det känns i benen!" Men ändå liksom med en lycklig ton i rösten. Jag nappade snabbt på betet och ropade tillbaka "Ja verkligen, och andfådd blir man!" Jag kände en sorts samhörighet trots allt - tills han glatt och triumferande svarade "Andfådd? Är Du redan trött? Ja, jag har ju bättre kondition än Dig!" Jag stirrade förbluffat på honom innan han satte av mot staden med kraftiga tramptag och de framropade orden: "Kom ihåg, älskling! Cykling är en konst!"

Med röda kinder och ångande både av ansträngning och irritation, mötte jag vännerna utanför puben. De stod där lagom varma och med frisyrerna i ordning och såg misstroget på mig. "Hur långt har ni egentligen till stan? Det verkar ju jättejobbigt det där....med cyklingen alltså!" Jag bet ihop, andades ut och såg förvånat på dem. "Jobbigt? Nej underbart! Verkligen! Frisk luft och fina backar. Jättebra för konditionen... och....härligt!"

Min sambo såg roat på mig och skakade på huvudet och jag insåg att det var dags att slipa lite på formen....så att jag kan slå honom i "Roslinsbacken" - den värsta av dem alla......och dålig kondis eller ej - veckan därpå slog jag honom i badminton! Minsann!




Inför helgen ska jag återigen bjuda er på ett recept som kommer från matlagningskursen för Åke Sellert på åttiotalet - en salt och god fredags- eller lördagsrätt:

ANSJOVISRULLE
4 personer

Smörj en långpanna mycket väl och sätt ugnen på 225 grader.

Vispa ihop 3 ägg, 2½ dl vetemjöl, 1 tsk bakpulver och 6 dl mjölk. Slå smeten i långpannan och grädda pannkakan i ca 20 minuter.

Gör under tiden fyllningen:
2 stora lökar
1 stor ask ansjovisfilé
2 dl riven ost
1 dl finhackad persilja

Hacka löken fint och stek den mjuk och blank i smör. Grovhacka ansjovisen och blanda ner i löken tillsammans med persiljan. Fräs någon minut.

Ta ut pannkakan och stjälp upp den på smörpapper. Bred ut fyllningen, strö på osten och rulla sedan ihop pannkakan som en rulltårta.

Lägg den på en plåt, strö över ytterligare lite ost och gratinera i 250 grader i ca 10 minuter eller tills osten fått färg.

Servera med en god sallad och ett gott öl.