KÄRLEK OCH VARM FOCCACCIA
Ungefär mitt i livet steg jag ut på nya och okända vägar som var lite lockande och mycket skrämmande. Sedan unga år hade jag levt som man "ska göra" - träffat min blivande man som sextonåring, fått fast jobb som artonåring, köpt lägenhet och skaffat barn.
Ett tryggt och bra liv som bjöd på allt man kan önska sig: stort umgänge, engagemang i skolor och idrottsföreningar, underbart boende, resor till de mest fascinerande länder och tillgång till hus på olika ställen i världen - en spännande tillvaro på många sätt!
Det var härliga år....som tog slut......min flytt från en bra man och ett ljuvligt hus blev overklig men ofrånkomlig. Jag fasade framförallt för hur barnen skulle se på mig, om deras alltid närvarande och kärleksfulla mamma skulle förminskas till en svikare....en främling.
Att bli lämnad är förfärligt men att vara den som lämnar är också hemskt svårt och sorgligt. Att kärleken tar slut betyder inte nödvändigtvis att man slutar tycka om. Och en ungdomskärlek blir en ungdomsvän som man en dag sårar djupt och man önskar att det fanns ett annat och lättare sätt.....
Den som tar steget ur en relation har oftast ett försprång, man har redan funderat, pratat med någon nära vän, resonerat med sig själv och sörjt över förlusten av relationen innan man tar bladet från munnen och säger de svåra orden.....och så står den andre där och försöker förstå......
Det är en svår tid, skuld blandas med sorg och rädsla och man försöker se hur vägen framför ser ut men den är både krokig och ligger i skugga så man gissar istället.....
Men hur jag än hade försökt så hade jag inte kunnat gissa att min väg så småningom skulle leda till en ny kärlek, en ny stad och ett nytt jobb......inte för mig som var "präktig på gränsen till tråkig", enligt min lillebror.
Jag hade ett bra liv som gift tills det tog slut och jag är glad över att jag kunnat bevara vänskapen mellan mig och mina barns pappa. För min egen skull men också för våra ungars skull...och för eventuella barnbarns skull...och jag vet att alla inte har det så.
Ibland blir man inte förlåten och ofta förlåter man inte sig själv. Vilket jag tror är oerhört viktigt för att kunna gå vidare - försök förlåta Dig själv! För det mesta finns det ingen återvändo när tankarna på separation har börjat röra sig i huvudet.
Jag har fått nya vänner som blandas med gamla och mina barn har funnit nya vänner i min mans barn, vilket inte alls är självklart. Det gör mig varm i hjärtat att se att de trivs tillsammans och jag kan känna att detta är allt jag behöver.
Att kunna öppna dörren för alla våra ungar, se dem bänka sig i köket och förväntansfullt vända sig mot spisen och utbrista. "Jag är skithungrig, vad blir det för mat?" är helt enkelt underbart. Pengar, prylar, fantastiska bilar, ljuvliga smycken och storstilade semestrar - allt byter jag mot dessa ögonblick!
Och till fyra halvvuxna, ibland helt vuxna, pågar och töser sätter jag fram en plåt med varm Foccaccia, fetaostcreme och tapenade.
Foccaccia med feta och oliver.
6 dl vatten
1 burk tärnad fetaost i olja - gärna med oliver eller kryddor
50 gram jäst
2 tsk salt
1,4 liter vetemjöl
½ msk havssalt eller flingsalt
Rosmarin - färsk eller torkad
Värm vatten och ½ dl olja från burken med feta till fingervarmt. Rör ut jäst och salt i vattnet och arbeta sedan i mjölet. Låt jäsa ca 30 minuter. Olja in en långpanna och tryck sedan ut degen jämn över hela pannan. Låt jäsa ca 20 minuter och tryck sedan försiktigt ner fetaost och oliver i degen. Pensla ytan med olja från burken, strö över havssalt eller flingsalt och rosmarin.
Grädda i mitten av ugnen i 225 grader i ca 20 minuter.
Om man inte vill ha oliver kan man tex använda soltorkade tomater i olja istället.
Tapenade
300-350 gram urkärnade svarta oliver
1 msk kapris
3-4 sardellfiléer i olja
1 vitlöksklyfta
½ dl olivolja
ev 1 msk konjak
lite persilja
Mixa alla ingredienserna med stavmixer och strö över persilja
Fetaostcreme
1 ½ dl creme fraiche eller turkisk yoghurt
100 gram fetaost
1 vitlöksklyfta ( ganska stor ta annars två)
1 msk hackad färsk timjan
1-2 tsk flytande honung
salt och peppar
Olivolja
Vispa creme fraichen något och smula sedan i fetaosten. Riv eller pressa i vitlöken och blanda ner timjan. Ringla ner honungen och smaka av med salt och peppar. Ringla över lite god olja och garnera med timjan eller basilika.
ITALIENSKA VINKAKOR I LÄSHÖRNAN
När jag var fem år tog min pappa med mig till barnbiblioteket och skaffade ett eget bibliotekskort åt mig. Bibliotekarien som satt bakom disken såg först tveksam ut och menade att det nog inte var tillrådligt men pappa var bestämd - jag skulle ha ett eget kort!
Innan jag själv kunde läsa läste mina föräldrar för mig och genom åren har jag upptäckt nya världar, spännande miljöer, fantastiska människor, ja allt det där som trängs i litteraturen. I böckernas värld är man aldrig ensam och man kan besöka världens alla hörn även om man inte har någon att resa med.
Jag läste också väldigt mycket för mina barn när de växte upp. Redan när de var sex månader tog jag fram de små pixiböckerna som jag sparat och så läste vi om kaniner och små hundar eller om traktorer och prinsessor.
Det blev en ritual tidigt att vid läggdags bada, göra välling och krypa ner i sängen med lite böcker och vi njöt lika mycket allihop.
En kommentar jag fick av en släkting som sa sig vara en "erfaren barnuppfostrare" var "Varför slösar Du tid på sånt, han begriper ju ändå inte vad Du läser"! Snacka om att inte fatta grejen!
En figur vi ofta återkom till var Mamma Mu och hennes vän Kråkan. Underfundiga kommentarer och härliga bilder i de böckerna! En vinter läste vi Mamma Mu åker bobb nästan varje dag och vi skrattade gott åt kossans problem i skidbacken. Hon var så söt och rolig!
Så en eftermiddag i februari skulle jag och yngste sonen åka med bussen till stan. Han kan ha varit fyra år på det femte och ville absolut sitta själv i bussen. Han pekade på sätet längst bak i bussen och sa åt mig att sätta mig där. Själv skulle han sitta längre fram vid utgången.
Vi bänkade oss och busschauffören körde mot stan - som om han stulit bussen! Full fart framåt och tvärnit vid nästa hållplats, kurvtagning som om det var på liv och död och omkörningar som kunde slutat illa. En av passagerarna bad irriterat chauffören att "ta det lilla lugna" och jag hade just rest mig för att sätta mig hos sonen när han vänder sig om mot mig och glatt hojtar "Håll i Dig gamla kossa!"
Skratten som följde var hjärtliga och till och med busschauffören drog på munnen....och jag kände mig tvungen att förklara "så ropar ju Kråkan till Mamma Mu när hon åker bobb..."
Jag vill gärna tipsa om några böcker som både jag och mina ungar älskade. Kanske finns de inte att köpa längre men låna går ju...
Förutom böckerna om Pettson och om Mamma Mu som vi läste ofta:
Sendak: Till vildingarnas land. En liten pojke blir skickad till sitt rum utan kvällsmat och upplever ett underbart äventyr.
Allen: Ett lejon i natten. En baby bor i slottet tillsammans med kungen och drottningen, amiralen, kaptenen, generalen, sergeanten och den lilla hunden...underbara bilder och rolig liten historia.
Arro/Kruusval: Måsar och Mamelucker. Gubben Granström och hans bror Sill-August bor i en liten stuga vid havet. En dag får de påhälsning av en fräck fiskmås....
Och det finns ju många många fler.....
Och för egen del, där i fåtöljen med mina italienska vinkakor läser jag gärna:
Anne Cleeves: Svart som natten. Kommissarie Jimmy Perez arbetar i staden Ravenswick på Shetlandsöarna när en nyinflyttad flicka plötsligt hittas strypt...väldigt fina miljöskildringar och mycket spännande...första delen av fyra fristående.
Harry Bernstein: Den osynliga väggen. Författaren debuterade vid 96 års ålder med denna skildring av en uppväxt i Manchester vid tiden kring första världskriget. Harry bor på den judiska sidan av gatan och på andra sidan bor de kristna. En underbar och fin berättelse om en på många sätt kärlekslös och svår uppväxt.
Och som sagt - italienska vinkakor doppade i vin är ett härligt sällskap i bokhörnan!
Här kommer receptet som jag hittade i en bok om Rom av Kristina Kappelin för ett tag sedan. Kakorna äts i hela landet men recepten varierar från region till region.
Ciambelline al vino
1 glas socker
1 glas vin, rött, vitt eller blandat
Knappt 1 glas olivolja
500 gram vetemjöl
Stjärnanis
Lägg några stjärnanis i vinet i ca en timme. Filtrera vinet och rör ihop alla ingredienser. Tillsätt mer mjöl om det behövs - degen ska vara jämn och mjuk. Låt degen vila i kylen en timme.
Sätt ugnen på 160 grader.
Rulla ut degen i centimetertjocka stänger och skär sedan 10-15 cm långa bitar som formas till kransar. Doppa ena sidan i strösocker och grädda i ca en kvart. Kakan ska vara ljusbrun.
I Rom doppar man gärna kakorna i vin - prova det är jättegott!
GRAMMOFONER OCH ANDROIDA TELEFONER
En kväll för många år sedan satt vi i soffan och såg på ett program som hette Bumerang. I programmet spelade man skivor på en grammofon och plötsligt säger min yngste son "mamma, vad är det?" Han pekade på grammofonen i TV-rutan och jag fattade först inte vad han menade. "Det där", sa han igen och pekade på TV:n. "En grammofon, ser Du väl", skrattade jag och insåg plötsligt att han faktiskt inte hade sett en grammofon användas! Vi spelade musik på CD-skivor och hade stuvat undan våra gamla LP-skivor.
Jag tog fram en skiva och förklarade och efter en stunds funderande sa han "men hur gör man om man vill lyssna på låten en gång till?"
Idag har han och hans generation sprungit förbi mig i teknikutbudsdjungeln och så ska det väl vara. Idag skrattar de lite åt mig när jag undrar vad en android telefon är men jag vet i alla fall hur man hanterar en grammofon!
Vi hade en radio i köket och en grammofon i "stora rummet" när jag var yngre. Radion stod ofta på och mamma gick omkring och sjöng med i alla de gamla slagdängorna.
Grammofonen i vardagsrummet fick vi dela på men det var, om man ska vara sanningsenlig, mest jag som lyssnade på den. Min lillebror hade inte riktigt tid att sitta ner och lyssna på musik. Någon gång då och då satte han på "Sweet soul Music" på högsta volym och studsade omkring på golvet så att nålen repade skivan. Han älskade den låten!
När han lyssnat en gång på den satte han på sig skorna och dundrade ner för trapporna till sin cykel. Den satt han på från morgon till kväll så han störde inte mig, kan man ju säga.
Jag kunde ligga på soffan och vara olyckligt kär tillsammans med Donny Osmond, Demis Roussos, Terry Jacks och Dr Hook. Jag skrålade med i" Goodbye my Love Goodbye", "Sylvia`s Mother" och "Tell Laura I Love Her" så att mamma ställde sig i dörröppningen och såg förskräckt ut.
Det var liksom lite skönt att vara olyckligt kär på den tiden, och det var man ju rätt ofta faktiskt. Och att ligga där på soffan och tycka synd om sig själv ett tag var kanske lite självupptaget men ack så nödvändigt!
Varje dag efter skolan låg jag där på soffan i ostördhet....tills en dag.....
Redan på vägen uppför trapporna till dörren hörde jag ett märkligt mullrande ljud inifrån lägenheten och väl inne i hallen insåg jag att grammofonen var upptagen! Av en skiva med motorljud! Jag stirrade på min bror som satt i soffan med ett lyckligt leende på läpparna och lyssnade....på olika ljud från bilar!
Mamma såg road ut när jag försökte få henne att slänga ut honom - gärna från balkongen. "Men allvarligt talat", sa hon och klappade mig på kinden. "Är det inte dags att släppa den där olyckliga kärleken ett tag". Jo men.....lyssna på motorljud!?
Min bror blev en fena på bilar och byggde en dag en fantastisk blå bil helt från grunden så hans intresse för motorer var på riktigt, kan man säga.
Och jag fick en egen liten röd grammofon att vara olycklig kär tillsammans med.
Dagens recept är ett recept som funnits med i många år. Jag vet inte om det är min mormor eller min mamma som gett mig det men det är mycket gott! Och kanske lite 70-tal....
Räkgratinerad Fläskfilé 4- 5 portioner
1 kg fläskfilé
2 msk smör,
salt och peppar
Skär köttet i skivor (ej för tunna) och stek dem i smöret. Krydda ordentligt och späd i pannan med lite vatten så att köttet kan efterstekas 3-4 minuter.
Lägg skivorna i mitten på ett eldfast fat och häll över stekskyn. Och så gör Du stuvningen:
2 msk smör
4 msk vetemjöl
5 dl gräddblandad mjölk eller grädde med 4% fetthalt
250 gram tinade rensade räkor
½ grönsaksbuljongtärning
salt och peppar
Fräs smör och mjöl och späd sedan med gräddmjölken eller grädden. Smula i buljongtärningen och salta och peppra. Smaka av! Sjud stuvningen 10 minuter och tag sedan kastrullen från värmen.
Blanda i räkorna men spara några till dekoration.
Gör ett gott potatismos och klicka ut runt köttet på fatet. Lägg en burk avrunna sparrisknoppar på köttet och häll över räkstuvningen.
Gratinera i het ugn tills allt fått fin färg och är genomvarmt.
Gott med en enkel tomatsallad med rödlök och en god olja
SILVERTE OCH KAFFE PÅ FAT
När jag var liten hälsade jag på min farmor och farfar ganska ofta. De bodde i en liten lägenhet på tredje våningen utan hiss och med en läskig balkong som jag helst inte gick ut på.
Min farfar rökte cigarr och drack kaffe på fat och jag minns hur jag noga studerade honom när han hällde kaffet på kaffekoppsfatet och undrade om han skulle spilla den här gången. Men han spillde inte - inte en enda gång som jag kan minnas. Han balanserade fatet på fingrarna och sörplade i sig kaffet.
När min farmor drack kaffe stack hon en sockerbit mellan tänderna och drack sen ur kaffekoppen på "vanligt sätt". Men jag minns att hon ofta sa: "ja tänk när vi fick dricka silverte, det var tider det!"
Jag frågade inte då vad silverte egentligen var för jag var övertygad om att min farmor kom från en fin familj som verkligen druckit te som smakade och kändes som silver. Som sagt - min fantasi var redan då livlig....
I farmors soffa trängdes vi med broderier, virknålar, stickekorgar och veckotidningar. Varje vecka damp det ner tre veckotidningar i farmors brevlåda och jag älskade novellerna och klippdockorna - en gång fick jag klippa ut alla syskonen i "Sound of Music"! Farmor läste recept och handarbetsbeskrivningar och mamma löste korsorden.
När min bror och jag skulle sova över drogs den gamla bäddsoffan ut, apelsinlemonad införskaffades och när vi kom fick vi kika i den lilla luckan i skafferiet för att se om det hamnat något gott där. Och på kvällen när vi lagt oss stack farfar fram huvudet och flinade mot oss - utan tänder! Dom hade han lagt i ett glas med vatten inför natten. Vi skrek av rädsla och förtjusning och farfar kluckade av skratt. Varje gång....
När jag blev äldre och lyssnade lite bättre på samtalen mellan de vuxna kom jag att förstå att min farmor faktiskt inte kom från någon "fin" familj. Hon hade däremot tjänat som piga i de stora och vackra husen där de "lite finare" bodde.
Och där hade hon sett och hört att det dracks silverte.
Men finare än min farmor och farfar kan ingen bli. De var så glada och tacksamma för det liv de levde i sin lilla lägenhet. När de flyttat in badade min farfar tills han blev skrynklig - tänk att det fanns vatten i lägenheten och det var dessutom varmt! Och ett badkar.....!
Han som firade jul som tolvårig dräng i ett stall och med en enda liten julklapp - en jultidning och hon som tjänade i de stora husen men sov i en säng i en liten kammare där vägglössen kravlade runt. De lärde mig att förstå vad som är viktigt i livet. Att njuta av det som är just nu för ingen vet hur det blir sen.....
Och silverte....ja det är inget annat än kokt vatten med socker i.....
Så till dagens recept:
Farmors blandsaft
Ta de bär Du hittar - jag lade röda och svarta vinbär, krusbär, jordgubbar och lite månadssmultron i min kastrull.
Häll på vatten så att det täcker ca 3/4 av frukten
Koka upp och krossa bären mot grytans kant under tiden.
Häll bärmoset i en silduk och låt rinna av - gärna över en natt.
Mät saften och rör i ca 4dl socker per liter saft.
Koka upp och skumma noga
Låt saften svalna och häll upp den på flaskor
Jag använder inte konserveringsmedel utan fryser saften istället.
På bilden ser Du också en flaska med hemmagjord fläderblomssaft - det receptet kommer senare..
Till saften smakar kanelskorpor jättegott!
Kanelskorpor ca 60 st
2 dl socker
2 ägg
80 gram smält och avsvalnat smör (jag använder alltid riktigt smör)
6 dl mjöl
2 tsk bakpulver
kanel och socker till att strö över
Rör ägg och socker pösigt och vitt
Rör ner smöret
Blanda mjöl med bakpulver och rör ner i smeten
Ställ kallt en halvtimme eller så
Sätt ugnen på 200 grader
Forma 4 längder och lägg på bakplåtspappersklädd plåt
Pensla med vatten och strö över socker och kanel
Grädda i ca 10 min.
Ta ut plåten och låt längderna svalna lite. Skär dem sedan i sneda lagom stora bitar och torka i 50 grader några timmar.
ROBINSON CRUSOE OCH FISKELYCKA
Jag var inte särskilt gammal när min pappa läste boken om Robinson Crusoe för mig och väckte min, sedan dess väldigt livliga, fantasi till liv.
Jag älskade att höra om Robinsons finurlighet och om hans hopp, jag föreställde mig hur han varje dag fick kämpa för att finna lä för vinden och skydd för regnet och jag tänkte mig in i hur gott fisken som han äntligen lyckats harpunera måste smaka. Kampen som ger resultat ger en underbar känsla av tillfredsställelse!
Jag läste så småningom om Robinson för mina söner men det var den äldste av dem som verkade uppleva samma fascination som jag gjort en gång.
Han gav sin far i uppdrag att tillverka pilbågar och spjut och sedan gav vi oss ut i skogen på jakt efter mat. Han begrep så småningom att vi faktiskt inte kunde skjuta ett vildsvin eller ett får utan att vi fick koncentrera oss på svamp och bär och så småningom fisk.
Vi har tillbringat hundratals, ja säkert tusentals, timmar i svampskogen och kommit hem med.....väldigt lite! Enstaka exemplar av champinjoner och röksvampar, lite bläcksvamp och nejlikebroskskivling och ett fåtal kantareller. Vi har liksom inte haft den rätta turen även om vi verkligen haft den rätta viljan!
Likadant har det faktiskt varit när det gällt fiskelyckan. Vi har införskaffat fiskelådor med allehanda drag och krokar, fiskespö, håvar och fiskehattar. Vi har hyrt stugor vid fiskevatten, lånat båtar och suttit på bryggor. Och vi har faktiskt fått ett försvarligt antal abborrar genom åren som vi stekt i smör och sedan ätit med fingrarna - ljuvligt gott!
Med tanke på hur mycket tid som tillbringats i skogen eller vid fiskevatten har skörden varit ganska mager men glädjen som sprudlat i sönernas kroppar varje gång vi lyckats har varit värt alla timmarna många gånger om!
Och jag tänker på hur stort sveket mot vår unga generation är när de aldrig får en chans att åstadkomma något som är på riktigt! Att de inte får chansen att klara sig själv utan blir beroende av att andra ska ta hand om dem. Vad händer med deras upptäckarglädje och vilja att försöka när de hela tiden motas i dörren. När man inte räknar med dem och inte uppmuntrar deras fantasi att hitta vägar till försörjning.
Alla behöver något att känna stolthet över och att klara sig själv är fundamentalt - vare sig man sitter på en öde ö eller lever här bland andra...........släpp fram våra unga!
Ni ska få ta del av ett recept på en soppa som jag gjort många gånger av den svamp vi hittade blandat med "köpesvamp". Denna innehåller rödvin och örter och den mår bra av att stå och dra ett par timmar innan servering.
Svampsoppa med örter och rödvin för 4-6 personer.
3 msk kallpressad rapsolja (jag använder Gunnarshögs eller Lensgaards)
2 hackade gula lökar
500 gr svamp. Blandsvamp, champinjoner eller vad ni hittar
8 dl mustig grönsakbuljong (den ekologiska är jättebra!)
2 dl rödvin
4 msk tomatpuré
1 dl örtkryddor, frysta eller färska
Rikligt med hackad persilja
2 lagerblad
Rensa och skär svampen i bitar. Fräs löken mjuk i oljan och tillsätt svampen. Stek tills svampen är mjuk och tillsätt sedan buljong, rödvin, tomatpuré, örter, persilja och lagerblad. Låt koka så smått i ca 30 minuter och tag sedan ur lagerbladen.
Jag låter soppan vila ett par timmar eller över natten om man vill och sedan serverar jag med en klick turkisk yoghurt och mitt hemlagade knäckebröd.
Knäckebröd i liten långpanna
1 dl sesamfrön
1 dl solrosfrön
½ dl krossade linfrön
2 dl vetemjöl
2 dl kallt vatten
2 msk olja
flingsalt
Sätt ugnen på 150 grader
Blanda alla torra ingredienser i en bunke och tillsätt sedan vatten och olja. Rör till en klumpfri och lös smet.
Lägg ett bakplåtspapper i en liten långpanna (30x40 cm) och bred ut smeten i långpannan.
Strö över 1 - 1½ tsk flingsalt
Grädda mitt i ugnen ca 25 minuter. Ta ut långpannan och skär knäckebrödet i så stora bitar du vill ha. Grädda ytterligare 30 minuter (eller tills knäckebrödet fått det färg du vill att det ska ha.
Låt svalna på galler och njut!
ETT LITET TRÄHUS VID HAVET
"Jag vill ha ett hus vid havet där jag kan se på alla båtarna som lägger till
Jag vill ha ett hus vid havet där jag kan höra alla måsarna och göra som jag vill."
Marie Fredriksson sjöng och jag fastnade. För melodin men framför allt för orden.
Jag bor vid havet igen, efter många års bortavaro. Och jag kan höra alla måsarna....
Från ett års ålder tills jag fyllde femton spenderade jag vid havet. Fabrikören på firman där min morfar arbetade köpte fem gamla trävillor ett stenkast från havskanten och lät inreda dem till tio små lägenheter utan värme och med enbart kallvatten. Och med utedass i två träbyggnader. Mitt paradis på jorden när jag var barn!
Fabrikören hade en tanke om att hans anställda skulle få ta med sina familjer från staden på sommaren för att bada, sola och ta igen sig. Så han erbjöd alla som arbetade hos honom att hyra lägenheterna för en billig peng.
Ett godhjärtat och osjälviskt initiativ som välkomnades på fabriken och gjorde att många barn som aldrig annars fått chansen fick uppleva somrar fyllda av solbrända och myggbitna ben, midsommardanser och småkusliga lekar i sommarkvällens skymning.
Tjänstemännen på fabriken opponerade sig högljutt när de förstod att även arbetarna erbjudits möjligheten att bo vid havet några veckor under sommaren. Skulle de behöva tillbringa sin lediga tid tillsammans med arbetare! Nej, det var inte ens att tänka på!
"Hmm, jag förstår....", sa fabrikören och sög fundersamt på sin pipa. "Men då gör vi så här. Eftersom de som är arbetare här i fabriken inte tycks ha något emot att spendera sin sommar tillsammans med andra - vem det än må vara - så ger jag bort alla husen till deras fackklubb och låter dem sköta alltihop. Så kan ni tjänstemän leta efter något annat ställe att tillbringa fritiden på."
Så vi lämnade lägenheten i stan och med bilen fullastad med badgrejor, badmintonrack, fotbollar och sommarkläder körde vi till havet. Lägenheterna i de gamla trähusen var fulla av ungar vars mammor var hemma medan papporna arbetade och dagarna fylldes av sol, bad, röd saft, kanelgifflar och ettöreskolor på lördagen. Starka vänskapsband knöts och hemliga förtroenden delades i mörkret under mattebommen innan läggdags.
Min morfar och hans arbetskamrater hade, som ni förstår, stor respekt och ett mycket stort förtroende för sin fabrikör. Vilket han verkligen förtjänade!
Han insåg värdet i att dela med sig, att göra livet lite ljusare för andra om man kan. Han förstod vikten av att se sig om över axeln då och då, han förstod att inte trampa på som om han var ensam i världen och han tänkte säkert aldrig att allt var till enbart för honom.
Han gjorde mina och andra ungars somrar till ett äventyr och jag tror att han kände en stor tillfredsställelse i det. Och hans fabrik gick väldigt bra!
Var tog de vägen dessa kloka män? De behövs nu! I politiken och i företagsvärlden men också i vardagen bland alla dem som lämnats på efterkälken därför att ingen ser sig om över axeln längre!
Ungefär mitt i livet steg jag ut på nya och okända vägar som var lite lockande och mycket skrämmande. Sedan unga år hade jag levt som man "ska göra" - träffat min blivande man som sextonåring, fått fast jobb som artonåring, köpt lägenhet och skaffat barn. 
