FRÅN SKÅNE TILL VÄSTKUSTEN MED ROD OCH PHIL



En snabb överblick av läget - tanken full, olja så det räcker, presentpåsen i baksätet och Rod (Stewart) tillsammans med Phil (Collins) som resesällskap.

Klockan var sju och solen värmde redan från en klarblå himmel när jag backade ut från uppfarten och satte fart - mot Småland och en kär gammal vän.

"Jaha, först mot Sjöbo och Hörby, sedan mot Hässleholm. Ta sikte på Markaryd och sedan....Du hittar till Sjöbo, va?!" Min sambo såg bekymrad ut när han kvällen innan stod i köket och pedagogiskt försökte beskriva hur jag skulle ta mig till Småland utan att köra vilse. Med lång erfarenhet av min smått kaotiska förmåga att gå, köra, cykla fel försökte han förgäves få mig att använda vår GPS på min "roadtrip".

Dessutom skulle jag redan nästa dag köra från Småland till Orust och "det är ju på tvären och kan bli lite knivigt. Du kör ju mest norrut eller söderut!"
Jag klandrar honom inte - jag har absolut inget lokalsinne och hamnar ofta totalt galet men denna gång var jag helt säker! Och jag blir bara förvirrad av den metalliska rösten som uppmanar mig att "vända vid nästa möjlighet!"

Jag lovade att i alla fall ta med mig GPS:en för säkerhets skull, men när jag nu styrde mot Sjöbo var den tryggt instängd i handskfacket.

Phil Collins sjöng om "True colours" och jag skrålade lyckligt med. Det skulle bli härligt med ett par dagars "minisemester" och jag kände mig lite som en av damerna i filmen Thelma och Louise när jag styrde ut på stora vägen. Men säg den eufori som varar....i korsningen mot Sjöbo mötte jag en vit bil med ett firmamärke på sidan och minnet av en gräslig händelse placerade sig främst i mitt huvud.

Det var några dagar innan min lilla resa och jag passade på att städa ordentligt, vädra, lufta mattor...ja lite av varje. När jag sköt upp dörren för att hämta in mattorna hörde jag ett  hjärtskärande skrik -  först trodde jag att det var de förbaskade råkorna som bosatt sig i granarna utanför stallet som gapade, deras oväsen går inte av för hackor! Jag såg mig omkring och kisade upp mot grantopparna när jag hörde skriket igen - det där var inte något fågelläte. Det var någonting som förtvivlat sprattlade under kattens ena framtass och skrek för livet.

Jag stirrade mållös på katten som lugnt höll fast sitt byte och sedan vände jag på klacken och stormade in i farstun. Med bankande hjärta stod jag bara där och glodde in i väggen. "Låt dem försvinna, låt dem försvinna, låt dem försvinna......" minuterna gick och så småningom tog jag mod till mig, öppnade försiktigt dörren och kikade ut. Ingen katt och inget sprattlande vad det nu var.

Jag andades ut och tog ett steg ut på gräsmattan. Men så insåg jag att även om katten dödat sitt byte var det inte troligt att han skulle kunna äta upp det - det är en liten katt. Så vad skulle han då göra med sitt rov - jo troligen släpa in det i garaget och lägga det på mörning där.

Men i garaget fanns ingenting och i samma stund som jag stängde garageporten hörde jag återigen det hemska ljudet av ett djur i nöd och panik och på gräsmattan släpade katten runt på en liten kaninunge i väldigt dåligt skick.

Just som jag insåg att jag var tvungen att slå ihjäl det lilla djuret - jag var ju ensam hemma och kunde knappast ringa sambon för detta...hörde jag hur det knastrade på stallgången och en vit bil med firmamärke på sidan körde upp mot grinden.

Jag slängde en ilsken blick på katten och rusade upp mot stallet. "Kan Du hjälpa mig, katten har tagit en kaninunge och jag måste slå ihjäl den...kan Du hjälpa mig!?" Jag viftade frenetiskt mot trädgården och förväntade mig en hjälpande hand eller i alla fall lite stöd. Men icke! Mannen i den vita bilen fumlade med sin mobiltelefon, glodde skräckslaget på mig och sa på bredaste skånska - "ah näe, de inget for maj! Då harr du kommit ti fejl mennska!"

Så stegade han ut i hagen, ställde sig bakom staketet och kikade in i trädgården. Jag blinkade förvånat när jag insåg att han inte tänkte göra någon som helst insats. Det här fick jag sköta själv.

Med darrande händer hämtade jag en spade, föste undan katten som fortfarande inte lyckats ta död på det lilla kaninen och siktade. Fyra kraftiga slag för att vara säker och sen låg den där - stilla och stendöd. Och det var jag som hade dödat den! Fortfarande blir jag matt i kroppen när jag tänker på det....och fortfarande känner jag stor förundran över mannen i den vita bilen som istället för att hjälpa till gömde sig i hagen med munnen formad till ett "OOOOH!"

Jag lyfte upp kaninungen på spaden, vände mig om och slängde det döda djuret rakt ut i hagen. Gladorna ska ju också äta. Gubben hoppade kvickt undan och den vita bilen kom iväg med blixtens hastighet. Sedan dess har vi inte hälsat på varandra - gubben och jag.

"True colours....." Phil Collins röst fyllde bilen och med en grimas släppte jag minnet av kaninungen. Men....nu blev det kanske lite fel...igen! Jag skulle ju mot Hörby i rondellen...eller hur var det nu? Och vad stod det på den där skylten...

 På parkeringen till Hemköp i Sjöbo öppnade jag handskfacket, tog fram vår GPS och kopplade in den i cigarettuttaget. När jag tryckte igång den ljöd den metalliska kvinnorösten nästan triumfatoriskt - "vänd vid nästa möjlighet!"



I dessa dagar grillar i stort sett hela Sveriges befolkning i alla fall någon kväll och jag ska dela med mig av ett härligt recept på grillkrydda som kan varieras i det oändliga. Rosmarin till kyckling, citronpeppar till fisken, chilipulver för extra hetta...

Detta räcker till ca 800 gram kött

GRILLKRYDDA

1 msk grovmald svartpeppar
1 msk salt
1 tsk vitlökspulver
½ tsk cayennepeppar
1 msk paprikapulver
1 tsk torkad timjan
1 tsk mald spiskummin
½ tsk mald muskot

Jag tar ofta även ½ tsk mald kanel men det är en smaksak.

Till det grillade passar denna potatis jättebra.

RÅSTEKT SOCKERSALTAD FÄRSKPOTATIS

600 gram liten, väl skrubbad, färskpotatis
25 gram riktigt smör
½ dl rapsolja - gärna danska Lensgaards eller skånska Gunnarshögs
1 msk socker
salt
rosepeppar

Smält smör och olja i en stekpanna. Råstek potatisen under omrörning.
När potatisen har en liten kärna kvar tillsätts socker, salt och peppar.
Strö gärna över lite färska örter vid servering.